Mitt i semesterveckan i Kenya bestämde vi oss för att åka på båtsafari och det var minst sagt helt otroligt. Det enda vi visste var att vi skulle få en grillad lunch och att vi skulle vara ute på havet, men så mycket mer än så visste vi inte. De nämnde att vi skulle få se delfiner, men eftersom att jag läst på Internet att delfiner var väldigt svårt att få se så trodde jag inte ett ord på det.

Vilken överraskning jag fick! Efter att ha kört längs med kusten med båten ungefär en trekvart ropade de helt plötsligt ”delfini! delfini” medans de ivrigt pekade föröver och visst, ett helt stim med delfiner simmade framför oss och vi tappade hakan allihop. Sedan samlade vi oss såklart och plockade fram kamerorna! ;) En gång började de dessutom hoppa alldeles intill båten, så häftigt!

När alla fått gott om bilder på delfinerna lämnade vi dem ifred och körde vidare mot Watamu Marine National Park; ett naturskyddad havsområde med ett stort korallrev och en massa fiskar att snorkla bland! Detta var en överraskning för oss (liksom allt vi gjorde den dagen, haha) men som tur var hade vi med oss cyklopen och undervattenskameran så vi kunde föreviga det hela. Guiderna gav oss bröd som vi smulade i vattnet och helt plötsligt var vi omringade av fiskar, haha! Dessutom såg jag en massa arter som jag tidigare bara sett i akvarium. Fantastiskt.

Det var nästan helt vindstilla på havet när vi åkte iväg halv nio på morgonen!

Helt plötsligt dök delfinerna upp!

Kolla den lilla delfinbebisen! :)

Efter delfinsafarin stannade vi i Watamu Marine National Park för att snorkla bland korallreven!

Får väl ta och bjuda på en bild på Roberto ibland också… ;)

Ha överseende med att fiskar simmar väldigt fort och är svåra att få med i bild…! ;) Haha!

Idag åkte jag ner till Korsvägen för att kika in på TUR-mässan (turism och resor) som hålls årligen på Svenska Mässan här i Göteborg! Jag gillar faktiskt TUR-mässan riktigt mycket, det är nästan som att vandra igenom ett enda stort resereportage med massor av kultur och inspiration runt omkring en. Men jag blev som vanligt besviken på Italiens montrar; bara en massa broschyrer om hotell och agriturismi och ingen information alls om städer eller resemål. Istället gick jag lös hos Vagabond och köpte en massa resemagasin med bra artiklar om bland annat Italien och Afrika – mycket bättre!

Marocko hade lagt manken till med sin monter!

Grekland uppträdde med en liten dans. Snygga skor!

Ännu en inbjudande Greklandsmonter.

Rosa Bussarna hade ett jättestort rosa parasoll! Exotiskt :)

Detta måste ju vara den snyggaste bikinin någonsin! Tänk om H&M hade släppt den innan jag åkte till Kenya.. men, som tur är släppte de den i alla fall inte medans jag var där så jag hann åtminstonde klicka hem den i både benvitt och svart innan storlekarna tog slut! Den svarta borde dyka upp redan nästa vecka och den vita lite senare i april. Can’t wait!

Skönt och höra att ni inte är trötta på mitt babbel om Kenya än! :) Efter nästan två veckors tystnad från er därute började jag bara bli lite orolig att ni tröttnat på mig – hoppas att ni inte har det för här kommer de första Kenyabilderna!

Området där vårt hotell låg hette Watamu och det ligger två timmars bussfärd norr om Mombasa. Det ligger så gott som ute i ingenting men ändå var stranden full av beach boys, haha! Har ingen aning vart de kom ifrån! På denna stranden härjade dessutom det konstigaste hög- och lågvattnet jag någonsin varit med om; nästan varje morgon vad det tio meter lågvatten som kom tillbaka fram emot eftermiddagen men en dag gick lågvattnet säkert 150 meter ut så det fanns inte en chans till att ens doppa fötterna! Sedan på kvällen började det komma tillbaka och då forsade det in på bara en halvtimma och så var stranden som vanligt igen. En dag gick vattnet nästan ända upp till solstolarna och då höll sig beach boysen undan eftersom att de inte får komma så nära hotellområdet. Görkonstigt!

Stranden är som sagt den främsta platsen för business och här hängde inte bara beach boysen i hälarna på en för att sälja safari, cd-skivor, trästatyetter och handflätade armband utan också kvinnor som sålde saronger och bananer,- vissa hade till och med med sig sina barn och tog en slant för att få ta en bild tillsammans med dem. Ja, herregud. Och sist men inte minst fanns dessutom ”the fishermen” som simmade ut till korallreven och tog med sig djur in till stranden som man fick ta en bild med för en euro eller två, och redan första dagen stötte vi på några med en blåsfisk och en stor sjöstjärna. Roberto skulle absolut peta på fisken.. :P haha!

Roberto omringad av beach boys. Man såg aldrig en turist som fick vara ifred på stranden, det var alltid ett entourage beach boys i hälarna på en!

Pjuh, det är en riktig pärs att kommer tillbaka till jobbet efter en lång resa! Vissa gånger lite mer än andra och denna gången var en sådan. Men nu är jag på G igen och jag har över tre tusen (!!) bilder från Kenya att gallra ut och visa er! Men först och främst vill jag visa er detta: det första jag gjorde måndag morgon när vi kommit hem till Rom igen var att ta bussen till Largo Argentina och titta in på skolan för att hämta mitt certifikat! Och dessutom fick jag complimenti för mina betyg av receptionisten, vilken självförtroende-boost, haha! ;)

Dock varade inte dagen så mycket längre än så; jag och Roberto åt lunch ihop och sedan plågade jag mig ner till stan igen för att köpa ett armband till en kollega som jag lovat henna att göra trots the skavsår from hell på båda hälarna. Mina fossingar gillade nog inte att gå från mjuk sand och flipflops till varmfodrade pälsmockasiner igen, haha.. ;)

Jag firade mig själv med lite fior di panna di frutti di bosco-gelato från gelaterian Della Palma som ligger precis mellan skolan och Pantheon ;) buono!

Sista dagen i Kenya gick vi och hämtade våra tavlor; som jag nämde tidigare lät jag måla upp två matchande tavlor att ha hemma och i fredags var de äntligen klara! Så fina! Jag får en riktig Afrikakänsla när jag tittar på dem. Roberto köpte först bara tre men tog sedan ännu en när vi kom för att hämta dem, så fina var de, haha! :)

Konstnären som gjorde dem hette Nico och han hade sin atejé i en liten hydda byggd av palmblad direkt på stranden, och varenda kvadratmeter därinne var full med färgglada tavlor! Vi hittade dit med hjälp av den trevliga beach boyen Eric (som var den enda som var trevlig, faktiskt) som jobbade på stranden med att hjälpa turisterna med vad de än behöver hjälp med. Som att hitta en bra kenyansk konstnär till exempel :) Roberto valde ut sina tavlor bland de som fanns färdiga inne i hyddan men jag hittade inte exakt vad jag ville ha så med Nicos hjälp och smakråd beställde jag två med massai-motiv på en djupt orange-röd solnedgångsbakgrund och båda blev helt fantastiska. Ska fota dem tillsammans när jag kommit hem och spikat upp dem på nya ramar!

Bordet där Nico målar sina tavlor! Först trodde jag att han bluffade och att det egentligen var någon annan som målade dem, men när vi kom för att hämta dem satt han faktiskt där och målade! Otroligt skickligt!

Robertos tavla till vänster och min nymålade till höger!

Nico och våra tavlor som han målat!

Roberto köpte bland annat denna underbara panorama-tavlan och jag ångrar lite att jag inte köpte en sån också! Så otroligt vacker!

Idag vaknade vi redan klockan sju, helt klarvakna, och undrade vart sjutton vi var någonstans. Tyvärr låg vi inte under myggnätet i sängen på hotellet i Kenya längre och anledningen till att vi vaknade så tidigt var givetvis jetlag. I Kenyatid var klockan inte sju, utan nio.

Sedan masade vi oss igenom hela förmiddagen; tittade på våra foton och tvättade kläder (skönt att ha det gjort så slipper jag göra det när jag kommit hem!) och först efter lunch tog vi oss ut för en caffé på en bar vid Piazza del Popolo. Just idag pågick visst La Maratona di Roma så vi fick köra runt en bra stund bland krokarna runt centrala Rom innan vi hittade en väg in som inte var avspärrad,- typiskt Italien! :)

Jag tog bland annat en jordgubbs-maccaron, mums!

Jösses, äntligen är hemresan slut och jag är äntligen tillbaka i Rom.

Jag var ganska fundersam över varför vi skulle gå upp så jäkla tidigt igår (två på morgonen!) för att äta frukost och åka till flygplatsen när flyget gick först halv åtta men nu förstår jag. Halv fem började vi stå i den första av tre snigelköer som gick så långsamt av en enda anledning: pengar. Ja, vi blev chockade av hur de försökte krama pengar ur oss när vi landat men inför avresan tog det fan priset. 1500 kronor per person för okända avgifter och fyra timmars köande senare satt vi till slut på planet där vi fick vänta ytterligare en timma till på tillåtelse för avgång. För fan.

Jag försöker påminna mig om att Kenya är ett väldigt fattigt land och att de självklart gör allt för pengar men alla timmarna på flygplatsen och alla förlorade tusenlappar där var fan fruktansvärda. Igår stupade vi i säng klockan åtta redan efter nästan 48 timmar utan varken sömn eller mat, så slut var vi. Synd att den underbara resan skulle behöva börja och sluta så på grund av girig flygplatspersonal, men så är det ibland.

Imorgon är det dags. Imorgon åker vi slutligen hem från underbara vilda Kenya och tillbaka till västerländsk stress och standard. Jag ångrar verkligen ihjäl mig att vi inte tog två veckor istället för en men resan har varit fantastisk ändå så jag är tacksam i alla fall!

Idag låg vi och megapressade på stranden (Roberto tog ingen solskyddskräm och är så bränd att han är lila, haha!) och köpte de sista souvernierna och presenterna. Jag köpte de här sandalerna (letade efter ett par till dig mamma men hittade inga jag tror du skulle gillat ändå..) och sedan hämtade vi även våra tavlor. Mina var verkligen hur fina som helst! Visar lite bilder på dem imorgon, inatt ska vi nämligen upp klockan tre (!!!) för att äta frukost, klockan fem går bussen till Mombasa och klockan åtta går flyget. Ingen större idé att gå och lägga sig ikväll med andra ord. Så tja, önska mig en lycklig resa så hörs vi igen imorgon! Jambo!

Vad jag ångrar att vi inte bokade två veckor i Kenya istället för bara en; vår safari var helt fantastisk och jag vill aldrig åka hem igen! Gud, vi har sett elefanter, giraffer, lejon, geparder, flodhästar, krokodiler – bara några meter från bussen! Jag tog bara en bild med mobilen så ni får se resten när jag kommit hem men kolla bara liksom!

Gud, imorse vaknade jag klockan sju (fem svensk tid) och kunde omöjligen somna om. Istället sov jag hela eftermiddagen och förlorade flera timmar på stranden samt den kommande nattens sömn. Och jag som ska upp halv fem imorgon bitti för att åka på safari klockan sex!

Vi har träffat en beach boy som faktiskt är riktigt lugn och ärlig (han vi betalade för att hålla alla de andra borta) och som tack för hjälpen lovade vi honom att följa med honom till hans vänners salustånd på stranden så idag gjorde vi en liten shoppingtur. Flera försäljare säljer den här sortens tavlor med massai-motiv och vi kom därifrån med inte mindre än fem tavlor, haha! Roberto köpte tre färdiga och jag beställde två med massaier som ska vara målade och torkade på fredag. Ska bli så spännande att se resultatet! De påminner om tavlan längst ner till vänster på bilden fast långa och smala och lite annorlunda motiv. Nu kommer jag alltid ha lite Kenya hos mig hemma! :)

Vi åt lunch på Waka Waka island! Shakira var tyvärr inte hemma dock.. ;)

Jambo! Idag hängde vi på stranden hela dagen, hur härligt som helst! Dessutom tog vi en lång strandpromenad och Roberto var ute och surfade lite. Det är minst sagt speciellt att gå till stranden här; vi blev varnade för the beach boys när vi kom hit men trodde aldrig att de var riktigt SÅ irriterande.. det räcker att du närmar dig stranden så kommer femton pers springande och ska sälja armband, träfigurer, safariturer och massage. De sitter i flockar på stranden och väntar på att någon ska komma ner från hotellområdet där de är förbjudna att gå (tack och lov för det!) och sedan svansar de efter en oavsett vart du går. Idag fick vi betala en av dem att hålla resten borta medans vi tog promenaden, de gick ju inte ens att höra sina egna tankar med tio pers i hälarna som försöker gapa högre än den andre! Sjukt. Som tur är har varje hotell fyra-fem vakter på stranden nedanför som motar bort dem när de blir för mycket. Tack och lov för dem med.

Imorgon ska vi åka på en båttur med snorkling och grillad skaldjursmiddag, de har till och med lovat oss delfiner (!!!!) så idag går vi och lägger oss tidigt. Vi bloggas igen imorgon kväll! Un abbraccio!

Godmorgon! Ja, i Sverige borde klockan vara halv åtta bara men här är den halv elva och vi är redan sena till stranden :) postar en bild från igår kväll då vi hängde i hotellets salong och åt kokosnöt med varsin mojito till. Hela inrednineng går i mörkrött med zebra och leopardmönstrat, riktigt fräckt faktiskt! Men nu – off to the beach! A dopo everyone!

Jambo allihopa! Nu är vi äntligen, efter sju timmars flygresa, två timmars köande för våra visum, en timmas väntande på polisstationen och två timmars bussresa utan knappt någon mat eller sömn:, framme i Watamu! Hotellet är underbart och stranden som tagen ur paradiset, vilken känsla att gå med nakna fötter i len sand igen! Underbart! Tyvärr är det inte lika underbart utanför hotellets murar men det var jag ganska beredd på.. ändå känns det konstigt när man blir utstirrad av en hel by när man kör förbi i bussen. Man skäms när man tittar ut på lerhyddor och getter och kommer ihåg hur mycket man betalat för att sitta där på den där bussen. Men, på måndag åker vi förhoppningsvis äntligen på vår safari och jag ser så mycket fram emot att få se det vilda Kenya jag föreställt mig! :) Jag känner redan nu är detta helt klart kommer bli den bästa resan i mitt liv!

Ciao tutti! Ni kan inte ana vilken resfeber jag har nu! :) Tur att jag inte packade upp så mycket när jag kom till Rom igår, annars hade jag nog blivit galen :)

Idag hade jag egentligen tänkt ta en lång och välbehövd sovmorgon men istället vaknade jag halv åtta av att solen sken mig rakt i ögonen. Jättehärligt, jag vet, men inte just idag… :) annars har vi inte gjort mycket mer än att äta frukost nere på baren, ta en snabb sväng ner till stan för att köpa en kameraväska till Roberto och till slut äta lunch hemma. Alldeles strax ska vi gå ner och fånga en taxi att åka till flygplatsen med och imorgon bitti 04.20 svensk tid är vi framme i Kenya. Vi hörs igen då, ta hand om er så länge! Un abbraccio!

Guuud, detta har varit den längsta dagen i mitt liv! Och ändå flexade jag ut tidigare från jobbet för att få en extra timma hemma att packa klart. Jag är så taggad att jag till och med glömde av koden till vårt personalrum förut, haha! Nu väntar jag bara på att telefonen ska ladda 100% så att jag kan se på de senaste Gossip Girl-avsnitten under resan och så ger vi oss av mot flygplatsen sen! Vid elva landar jag i Rom så jag bloggar igen imorgon. A domani bellissimi!!

Att resa med italienska charterbolag är en upplevelse i sig. Italienska charterbolag är nämligen precis som resten av Italien; fullkomligt oorganiserade, totalt förvirrade och utan någon som helst koll på någonting.

Vi har fått ta emot det ena mejlet efter det andra från resebolaget och vi börjar nästan skratta för alla olika besked vi får! På bokningsbekräftelsen stod det att vi avreser 11 mars (vilket vi verkligen hoppas att vi gör!) och att vi får ha 15 kilo bagage totalt, inklusive handbagage. Men nu när biljetter och bokningar börjar trilla in igen står det i ett mejl att avresa är 12 mars och att vi får ha 20 kilo bagage och 5 kilo handbagage! Ma che cazzo..?

Ja, vi får väl se hur det ligger till… Ett plus är i alla fall de italienska charterflygen! Där serverar de mat, snacks, jordnötter, kaffe, ett glas vin och till och med miniglassar var femte minut under hela resan! Har ni någonsin fått mini-Cornetto på ett svensk chartflyg, liksom?!

På väg till Kap Verde förra året!

Färgglatt och härligt somrigt att ha på mig under palmerna i Kenya! Diane von Furstenberg och Matthew Williamson, hembudade för ungefär 200 spänn styck. Love!

Jag ser att vissa från R’s förflutna fortfarande inte kan hålla sig ifrån att klicka sig hit och snoka (ärligt talat – hur patetisk får man bli?) och jag kan inte hjälpa att känna hur det knyter sig lite i magen varje gång jag ser de östeuropeiska ip-adresserna i statistiklistan. Sitter de och skrattar åt mina provresultat som jag publicerade? Hånar de mig för mormors sjal som jag tycker är så fin? Bara väntar de på att jag ska skriva något om R som de kan skvallra om?

Som mamma sa – så är det när man är offentlig - men även om jag oftast känner ‘jag bryr mig inte ett skit om de skrattar åt mig!’ så kommer tvekan fram ibland och jag börjar bläddra igenom bloggen och tänker ‘undra vad de sa om det här..?’

Jättelöjligt, jag vet. Jag skriver bara som saker som jag gillar och det är inget att skämmas för. Men ändå, den där känslan i magen av att bli dömd av någon som jag aldrig träffat men som alltid varit så fördömt nära inpå ändå. Som alltid funnits närvarande i form av ett missat samtal på en telefon eller ett bortglömt nagellack i badrummet. Som alltid fått mig att känna mig….. tja, det finns inget bra ord på svenska för att beskriva det, men det finns ett på engelska.

Less.

SHOPPING!

tisdag mars 8, 2011 @ 20:32

En göteborgska i Italien | Johanna Andersen

2 Kommentarer

Diane and Matthew

Färgglatt och härligt somrigt att ha på mig under palmerna i Kenya! Diane von Furstenberg och Matthew Williamson, hembudade för ungefär 200 spänn styck. Love!

 

 

OM BLOGGEN

tisdag mars 8, 2011 @ 16:38

En göteborgska i Italien | Johanna Andersen

Inga Kommentarer

Under the lens

Jag ser att vissa från R’s förflutna fortfarande inte kan hålla sig ifrån att klicka sig hit och snoka (ärligt talat – hur patetisk får man bli?) och jag kan inte hjälpa att känna hur det knyter sig lite i magen varje gång jag ser de östeuropeiska ip-adresserna i statistiklistan. Sitter de och skrattar åt mina provresultat som jag publicerade? Hånar de mig för mormors sjal som jag tycker är så fin? Bara väntar de på att jag ska skriva något om R som de kan skvallra om?

Som mamma sa – så är det när man är offentlig - men även om jag oftast känner ‘jag bryr mig inte ett skit om de skrattar åt mig!’ så kommer tvekan fram ibland och jag börjar bläddra igenom bloggen och tänker ‘undra vad de sa om det här..?’

Jättelöjligt, jag vet. Jag skriver bara som saker som jag gillar och det är inget att skämmas för. Men ändå, den där känslan i magen av att bli dömd av någon som jag aldrig träffat men som alltid varit så fördömt nära inpå ändå. Som alltid funnits närvarande i form av ett missat samtal på en telefon eller ett bortglömt nagellack i badrummet. Som alltid fått mig att känna mig….. tja, det finns inget bra ord på svenska för att beskriva det, men det finns ett på engelska.

Less.

Mamma och moster var i sommarstugan under helgen och städade lite och när de röjde i garderoberna hittade de denna underbara sjalen som tillhört mormor! Mamma tänkte direkt på mig som ska åka till Kenya och allt så hon tog med den hem till mig och jag bara älskar den! Kan ni föreställa er vilken snygg stil min mormor hade? Åh den är så himla cool! Benvitt, grönt och guld – perfekt! Lade till solhatten där på hörnet också för lite mer safarikänsla! ;)

Guuud var jag längtar tills torsdag och min avresa; dagen har präglas av slit och konflikter på jobbet och jag känner bara för att korka upp en flaska vin och domna bort alla känslor och tankar och sedan stupa rätt i säng. Egentligen hade jag tänkt tvätta, packa och skriva ut alla resedokument idag men jag skjuter upp alla måsten tills imorgon och satsar på att gå och lägga mig tidigt istället..

Idag åkte jag till vårdcentralen efter jobbet för nästa vaccination plus ett läkarbesök för att få recept för malariatabletter, ett kalas som nu kostat mig ungefär tre tusen totalt. Smakar det så kostar det! Men,- nu borde jag i alla fall gå säker mot gula febern, hepatit A, hepatit B, kolera, turistdiarré och malaria. Jag har dessutom investerat i vätskeersättning, tabletter mot diarré och kräkningar och till sist myggmedel. Doktorn rådde mig dessutom att sova i långärmat och långbent och se till att sängen på hotellrummet är försedd med myggsprejat myggnät, samt att uppsöka sjukvård så fort jag visar minsta tecken på feber. Himmel! Allt för en liten mygga, liksom? Huhu.

Jag har varit så fokuserad på att jag ska resa till Kenya att jag nästan glömt att jag faktiskt spenderar ungefär 4 dagar i Italien också! Egentligen har jag bara planerat in ett besök på skolan för att hämta mitt diploma (iihh!) men nu börjar jag fundera på vad mer jag skulle kunna hitta på? Jag är fortfarande väldigt sugen på att utforska Foro Romano så om det är fint väder för foto så ska jag nog ta mig dit! Det där pastamuseet som jag läst om verkar också lite intressant, haha, så de dagarna ska det nog allt gå att hitta på något roligt på utan problem. Det kommer att bli knepigt att packa för båda resorna i ett enda bagage, men men, sånt är väl livet? Ett enda stort bagagedilemma, menar jag. Haha! Over and out, bellissimi!

klick klick!

bild; flickr

Hej alla mina vänner! Nu börjar jag äntligen komma igång med Spotlife och börjar gilla det mer och mer men jag tänker ändå fortsätta blogga på min vanliga blogg ett tag till tills jag bestämt mig vart jag kommer att köra någonstans. (Dubbelblogga, alltså.) Fördelarna med Spotlife är väldigt många men jag har problem med att föra över min domän hit och det får mig att vilja stanna kvar på blogg.se trots allt... tja, vi får se!

Imorgon är det min lediga dag eftersom att det är min tur att jobba helg igen och schemat är fullproppat. Det är nämligen den enda lediga dagen jag har innan avresan till Italien/Kenya nästa torsdag (exakt en vecka! iihh!) så all tvättning och packning måste genomföras imorgon. Givetvis kan jag fixa under veckan också men jag är så trött efter jobbet att det är lika bra att få så mycket som möjligt gjort imorgon ändå!

Så tja, om ni vill kan ni fortsätta gamla bloggen som vanligt men ta gärna en titt på johannaandersen.spotlife.se och säg vad ni tycker! Ni vet hur mycket det betyder för mig att få veta vad ni tycker :) så snart jag bestämt mig vart jag ska blogga och lyckats flytta johannaandesen.se-domänen till den nya bloggen behöver ni inte ens söka på denna adressen mer utan komma till den nya bloggen direkt. Men det tar vi den dagen. Ni kör vi!