Jag läser på tidningarnas förstasida att Berlusconi till slut lovat att avgå från sin post som Italiens regeringschef.

Egentligen borde man ju bara känna finalmente, nu kanske Italien äntligen kommer på rätt fot igen?, men det hemska är att det kanske faktiskt inte är så fantastiskt bra att Berlusconi avgår mitt i den ekonomiska krisen ändå. Tänk på alla dem som väntat i flera år på att få knipa åt sig makten; det kommer bli rena lynchningen i den italienska regeringen! Eller för och inte tala om en ännu värre utgång än att de andra partierna börjar bråka om positonen; att Berlusconis egna lilla vasall Angelino Alfano (som är den som ligger bakom de helt ofattbara lagar som fram tills nu hållit korruptionsåtalen borta från Berlusconi) får ta över efter honom och fortsätta Berlusconis lilla regeringsspel av total katastrof?

På något sätt än jag ändå inte förvånad över att en så katastrofal person som Berlusconi med välkända kopplingar till maffia och fascister och oändliga citatgrodor om unga vackra flickor och homofobi lyckats hålla sig kvar så länge på toppen. Vore det ändå Italien om det styrdes av en italienare med god moral, sunt levnadssätt och helt igenom goda avsikter? Nja. Det vore inte riktigt Italien om allt gick smidigt till och utan några som helst problem (vilket inget gör i Italien, enligt min erfarenhet). Italien är som italienarna, och italienarna är som de är.

... nåväl. Självklart håller jag tummarna stenhårt på det bästa för Italien ♡