Det ser ut som att jag får lägga den där höstresan som jag tänkt göra till Italien på hyllan tills i vår. Nästa år är två storresor till varsin världsdel av jorden planerade så från och med oktoberlönen är det hårdsparning som gäller för min del, men om jag är riktigt sträng mot mig själv så kan jag nog ändå komma iväg på en sväng till Italien innan sommaren.

Jag måste erkänna att det faktiskt känns i kroppen att jag inte suttit i ett flygplan på länge nu. På något konstigt sätt. Jag känner mig nedstämd och rastlös på samma gång; nu har jag knatat mig igenom vardagen i nästan två månader sedan jag kom hem från semestern och fortfarande inte klivit ombord på ett flygplan och det känns verkligen. Jag som vant mig vid att alltid ha en resa inbokad, att alltid ha en flygbiljett väntande i väskan, att alltid ha resväskan ståendes framme och att inte packa upp necessären eftersom att den ändå snart ska packas ihop igen.

Men så mycket nytt och roligt det har kommit in i mitt liv sedan sommarens början! Det har varit rena rama karusellen av känslor. Jag njuter verkligen av mitt nyvunna inredningsintresse, och framför allt av den pirriga känslan av att helt enkelt inte kunna sluta tänka på någon.