Life
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2012-02-23 / klockan 21:07:00
Jag skippade solariebesöket men biblioteket kom jag faktiskt iväg till! Bibliotekariens dator visade att jag inte varit där sedan 2006 och snacka om att biblioteks-tekniken tagit ett längdhopp framåt, till och med jag blev förvirrad när jag skulle låna böckerna med hjälp av lånemaskinen! Mamma mia.
Jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna. Jag går och funderar väldigt mycket på de kommande två åren, bläddrar i min kalender-app och fyller i utgifter i budget-appen. Hur mycket jag än försöker leva i nuet så känns det som att framtiden hela tiden ligger som en skugga över mig. Jag undrar hur Blondinbella gör egentligen? Hon verkar alltid så framåt och bockar av det ena framsteget efter det andra medans jag skyr förpliktelser som pesten. Sedan funderar jag ännu mer på allt jag vill göra i livet, alla resor jag vill göra och hur jag vill leva mitt liv med jobb och studier, som om jag vore rädd att plötsligt råka ut för något och bli oförmögen att göra det. Låter konstigt, jag vet, men ändå sitter det som en orosklump i bröstet och jag vet bara inte hur jag ska bli av med den. Jag önskar att jag kunde ta mitt pick och pack och bosätta mig i ett hus med stor verandra på savannen i Afrika och inte bry mig om annat än luriga babianer. Som Karen Blixen.
Tsavo, Kenya
Jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna. Jag går och funderar väldigt mycket på de kommande två åren, bläddrar i min kalender-app och fyller i utgifter i budget-appen. Hur mycket jag än försöker leva i nuet så känns det som att framtiden hela tiden ligger som en skugga över mig. Jag undrar hur Blondinbella gör egentligen? Hon verkar alltid så framåt och bockar av det ena framsteget efter det andra medans jag skyr förpliktelser som pesten. Sedan funderar jag ännu mer på allt jag vill göra i livet, alla resor jag vill göra och hur jag vill leva mitt liv med jobb och studier, som om jag vore rädd att plötsligt råka ut för något och bli oförmögen att göra det. Låter konstigt, jag vet, men ändå sitter det som en orosklump i bröstet och jag vet bara inte hur jag ska bli av med den. Jag önskar att jag kunde ta mitt pick och pack och bosätta mig i ett hus med stor verandra på savannen i Afrika och inte bry mig om annat än luriga babianer. Som Karen Blixen.
Tsavo, Kenya
3 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Keep calm and carry on
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2011-11-08 / klockan 18:45:29
Vad smickrad jag blir över att ni är så imponerade över att jag börjat sticka! Ulla undrade vad för mönster jag sticker efter och du hittar det här! Garn? Ja, du.. det är vitt och luddigt och köpt på Rusta :)
Jag känner mig så irriterad idag. Irriterad över folk som är bombis på att de har rätt när de har fel, irriterad på folk som tjänar mycket pengar när jag tjänar lite och irriterad på sjuksköterskan som kommit hem från Thailand och är solbränd som en pepparkaka. Jag tvingar tankarna med all viljekraft jag besitter att tänka på våren; på februari, mars och maj/juni då det forhoppningsvis kommer inträffa nya äventyr. Det är därför jag hårdsparar som en tok just nu, och eftersom att bloggen är min tankeventil så tänker jag ventliera mina tankar lite idag. Håll i er nu.
Februari. Jag fyller år! Inte jämt eller något, men jag brukar inte fira min födelsedag på något speciellt sätt och jag känner verkligen för att göra det nästa år. Min största dröm är att fira det på Icehotel i Jukkasjärvi. Jag kan inte sluta tänka på Ishotellet. Problemet är bara att det oftast är fullbokat långt i förväg, men om det finns lediga rum kommer jag bannemej ta mig dit och åka på norrskenssafari och klappa renar! ♡
Mars. Mamma fyller 50 år och vill fira det med en resa! Och mig slipper de så klart inte undan ;) vi har tittat lite på Mexico som erbjuder både vackra stränder och spännande maya-kultur med bland annat Chichén Itzá-templet som är ett av världens sju nya underverk! ♡
Maj/Juni. I april åker lillsyrran till Japan några månader för att studera japanska och då måste jag ju ABSOLUT åka till Tokyo och hälsa på henne!!!! Oj, vad vi ska jaga geishor och ta purikura-kort! Hon får vara i Tokyo några veckor och samla på sig alla smultronställen innan jag kommer, men åh vad jag hoppas att jag kommer att kunna besöka henne! ♡
... PLUS att jag dessutom inom en snar framtid högst troligtvis kommer vara ägare till min drömbil!!
Så nu hajjar ni varför jag måste jobba ihjäl mig för att spara ihop ett ordentligt äventyrskapital tills nästa vår, va? ;) Om ändå våren bara inte var så långt borta..!
Jag känner mig så irriterad idag. Irriterad över folk som är bombis på att de har rätt när de har fel, irriterad på folk som tjänar mycket pengar när jag tjänar lite och irriterad på sjuksköterskan som kommit hem från Thailand och är solbränd som en pepparkaka. Jag tvingar tankarna med all viljekraft jag besitter att tänka på våren; på februari, mars och maj/juni då det forhoppningsvis kommer inträffa nya äventyr. Det är därför jag hårdsparar som en tok just nu, och eftersom att bloggen är min tankeventil så tänker jag ventliera mina tankar lite idag. Håll i er nu.
Februari. Jag fyller år! Inte jämt eller något, men jag brukar inte fira min födelsedag på något speciellt sätt och jag känner verkligen för att göra det nästa år. Min största dröm är att fira det på Icehotel i Jukkasjärvi. Jag kan inte sluta tänka på Ishotellet. Problemet är bara att det oftast är fullbokat långt i förväg, men om det finns lediga rum kommer jag bannemej ta mig dit och åka på norrskenssafari och klappa renar! ♡
Mars. Mamma fyller 50 år och vill fira det med en resa! Och mig slipper de så klart inte undan ;) vi har tittat lite på Mexico som erbjuder både vackra stränder och spännande maya-kultur med bland annat Chichén Itzá-templet som är ett av världens sju nya underverk! ♡
Maj/Juni. I april åker lillsyrran till Japan några månader för att studera japanska och då måste jag ju ABSOLUT åka till Tokyo och hälsa på henne!!!! Oj, vad vi ska jaga geishor och ta purikura-kort! Hon får vara i Tokyo några veckor och samla på sig alla smultronställen innan jag kommer, men åh vad jag hoppas att jag kommer att kunna besöka henne! ♡
... PLUS att jag dessutom inom en snar framtid högst troligtvis kommer vara ägare till min drömbil!!
Så nu hajjar ni varför jag måste jobba ihjäl mig för att spara ihop ett ordentligt äventyrskapital tills nästa vår, va? ;) Om ändå våren bara inte var så långt borta..!
3 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Att ta tag [i saker]
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2011-01-29 / klockan 22:06:53
Idag har jag faktiskt både slappat och fått gjort en hel del saker! Jag hade fortfarande inte packat upp resväskan sedan jag kom hem i tisdags och under hela dagen har den legat där på golvet, halvt uppsliten sedan jag plockat upp en sak eller två som jag behöver dagligen, och stirrat ilsket på mig. Och varje gång jag råkat vända blicken åt väskans håll har jag snabbt tittat bort igen och skjutit upp det lite till. Jag hatar att packa upp.
Under tiden bläddrade jag i några gamla inredningstidningar jag hade liggandes och klippte ut några bilder som jag tyckte var fina innan resterna for till pappersåtervinningen. Jag har funderat väldigt länge på att göra om i mitt rum som sett likadant ut sedan jag inredde början av mina tonår (man vill ju bara dö när man har besök) men aldrig ens varit i närheten av att ta första steget mot detta eftersom att det är nästan tio års prylar som väntar på en grundlig sortering innan jag ens kan tänka på att flytta möbler och måla om väggar. Jag är en sån person som samlar på allt och aldrig slänger något så fan, ni kan ju tänka er vad för jobb jag har framför mig innan jag kan börja sätta till verket.
Men så slog det mig. Mitt rum är ju nästan lite som jag själv.
Bara tanken på det första steget gör mig så less att jag lägger planerna på hyllan, och så har det varit med det mesta. Jag vill gärna börja plugga men tanken på att jag måste göra något år på Komvux först får mig att lägga ner den idén direkt. Jag vill gärna flytta till Italien men tanken på förberedelserna som måste göras, budgeten som måste sparas ihop och jobbet som måste hittas trots dåliga odds får mig att sjunka ihop med en suck och stoppa in den drömmen att samla damm tillsammans med de andra. Jag orkar helt enkelt inte kämpa mig igenom början; den som är så jäkla tråkig och som tar flera dar att göra färdigt.
Men likändå vet jag hur det kommer kännas när jag helt plötsligt står där, med allt det tråkiga jobbet gjort, och äntligen kan sätta igång på riktigt. Och ännu bättre: resultatet när allt är klart! Det är en känsla som jag kommer kunna leva på i flera månader framöver!
Då reste jag mig upp ur sängen, packade upp väskan bit för bit och tog sedan itu med alla nytvättade strumpor som jag aldrig tagit mig till att sortera och stoppade ner dem i lådan. Pang; rent rum igen och ett tomt golv. Nu vet jag egentligen inte varför jag bestämde mig för att avslöja detta för hela den vida världen men eftersom att bloggen dels är för mig själv så skriver jag det här så att jag kan gå in och läsa min egna revolutionerande upptäckt än en gång om motivationen skulle försvinna från mig i framtiden. Det är fan som de säger mina vänner; du kan göra precis var du vill här i världen, PRECIS VAD DU VILL, bara du vill tillräcklig mycket! Och det var idag, vid tjugotvå minus nio dagars ålder, som jag till slut insåg det.
Under tiden bläddrade jag i några gamla inredningstidningar jag hade liggandes och klippte ut några bilder som jag tyckte var fina innan resterna for till pappersåtervinningen. Jag har funderat väldigt länge på att göra om i mitt rum som sett likadant ut sedan jag inredde början av mina tonår (man vill ju bara dö när man har besök) men aldrig ens varit i närheten av att ta första steget mot detta eftersom att det är nästan tio års prylar som väntar på en grundlig sortering innan jag ens kan tänka på att flytta möbler och måla om väggar. Jag är en sån person som samlar på allt och aldrig slänger något så fan, ni kan ju tänka er vad för jobb jag har framför mig innan jag kan börja sätta till verket.
Men så slog det mig. Mitt rum är ju nästan lite som jag själv.
Bara tanken på det första steget gör mig så less att jag lägger planerna på hyllan, och så har det varit med det mesta. Jag vill gärna börja plugga men tanken på att jag måste göra något år på Komvux först får mig att lägga ner den idén direkt. Jag vill gärna flytta till Italien men tanken på förberedelserna som måste göras, budgeten som måste sparas ihop och jobbet som måste hittas trots dåliga odds får mig att sjunka ihop med en suck och stoppa in den drömmen att samla damm tillsammans med de andra. Jag orkar helt enkelt inte kämpa mig igenom början; den som är så jäkla tråkig och som tar flera dar att göra färdigt.
Men likändå vet jag hur det kommer kännas när jag helt plötsligt står där, med allt det tråkiga jobbet gjort, och äntligen kan sätta igång på riktigt. Och ännu bättre: resultatet när allt är klart! Det är en känsla som jag kommer kunna leva på i flera månader framöver!
Då reste jag mig upp ur sängen, packade upp väskan bit för bit och tog sedan itu med alla nytvättade strumpor som jag aldrig tagit mig till att sortera och stoppade ner dem i lådan. Pang; rent rum igen och ett tomt golv. Nu vet jag egentligen inte varför jag bestämde mig för att avslöja detta för hela den vida världen men eftersom att bloggen dels är för mig själv så skriver jag det här så att jag kan gå in och läsa min egna revolutionerande upptäckt än en gång om motivationen skulle försvinna från mig i framtiden. Det är fan som de säger mina vänner; du kan göra precis var du vill här i världen, PRECIS VAD DU VILL, bara du vill tillräcklig mycket! Och det var idag, vid tjugotvå minus nio dagars ålder, som jag till slut insåg det.
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
My bed, my room, my family, my home
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-08-26 / klockan 23:48:10
Här kommer en nattblogg med funderingar och bryderier. Behöver jag ens säga att jag grubblar dagarna i ända inför packningen? Hur ska jag få plats med flera veckors kläder och saker, kanske månader, på totalt 28 kilo inklusive handbagage? Bara datorn väger ju 3 kilo!
Och mitt i allt packkaos så känner jag lite ånger. Jag är säker på att jag kommer stormtrivas de första veckorna men sen är det risk att jag börjar dö långsamt av hemlängtan. Helt ärligt vet jag inte om jag kommer att klara det längre än till december. När jag var borta två och en halv månad förra sommaren var min hemlängtan outhärdlig i slutet och det var nog därför jag gav upp jobbletandet i Rom då och åkte hem. Därför försöker jag se detta som en helt vanlig resa, om än en lite längre sådan, och sen kanske jag sent utav återvänder till Sverige för gott i vinter. Ett litet äventyr för att sparka igång studiemotiveringen? Jag borde ha kvar min anställning på sjukhuset tills februari och där vet jag att jag alltid kan hoppa in. Men när jag pratade med mamma om det igår (tack Gud för mamma som har lösningar på allt!) sa hon en väldigt klok sak till mig;
om du längtar hem kan du ju bara komma hem ett tag, jag lovar att du snart kommer längta tillbaka till Italien och då kan du åka dit igen!
Och hon har faktiskt rätt. Det är bara att åka hem igen om det är så, eller åka tillbaka! Haha, detta kommer sluta med att jag pendlar mellan Italien och Sverige! Skämt åsido. Skönt att skriva av sig lite i alla fall...
P.S Packningstips mottages gärna!
P.S #2 Har fortfarande inte bestämt mig om capen... bah.
Och mitt i allt packkaos så känner jag lite ånger. Jag är säker på att jag kommer stormtrivas de första veckorna men sen är det risk att jag börjar dö långsamt av hemlängtan. Helt ärligt vet jag inte om jag kommer att klara det längre än till december. När jag var borta två och en halv månad förra sommaren var min hemlängtan outhärdlig i slutet och det var nog därför jag gav upp jobbletandet i Rom då och åkte hem. Därför försöker jag se detta som en helt vanlig resa, om än en lite längre sådan, och sen kanske jag sent utav återvänder till Sverige för gott i vinter. Ett litet äventyr för att sparka igång studiemotiveringen? Jag borde ha kvar min anställning på sjukhuset tills februari och där vet jag att jag alltid kan hoppa in. Men när jag pratade med mamma om det igår (tack Gud för mamma som har lösningar på allt!) sa hon en väldigt klok sak till mig;
om du längtar hem kan du ju bara komma hem ett tag, jag lovar att du snart kommer längta tillbaka till Italien och då kan du åka dit igen!
Och hon har faktiskt rätt. Det är bara att åka hem igen om det är så, eller åka tillbaka! Haha, detta kommer sluta med att jag pendlar mellan Italien och Sverige! Skämt åsido. Skönt att skriva av sig lite i alla fall...
P.S Packningstips mottages gärna!
P.S #2 Har fortfarande inte bestämt mig om capen... bah.
1 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Att boka en enkelbiljett till Italien
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-08-20 / klockan 16:59:42
Tack för kommentarerna i föregående inlägg och Hanna och Nina, vad glad jag blev när jag såg att ni fortfarande tittar in ibland! :) det är mycket roligare att blogga när man får veta att någon faktiskt läser det! Och Tove, hoppas vi kan ses lite oftare nu, hihi! ;)
Igår började jag titta på flygbiljetter till Rom och de enda som ligger i en någorlunda okej prisklass avgår runt den 30-31:a augusti, alltså om en och en halv vecka. Det är helt sjukt att en enkelbiljett kostar nästan lika mycket en tur och retur! Dessutom går de upp nästan tvåhundra kronor varje dag så jag borde nog slå till snart. Jag hade bara velat komma iväg tidigare, innan nästa helg så jag hade kunnat åka till stranden en sista gång, men det är inte värt att betala nästan tretusen (!) bara för en helgs skull. Bah.
Jag har dessutom börjat fundera på riktigt konstiga saker nu när jag står inför en längre separation från Sverige, som idag när jag handlade och det slog mig att jag kommer sakna så många dumma saker som jag annars är van vid. ICA's äppelcider. Oboy's varma choklad. Proffs hårspray. Lätt&Lagom som är det enda smöret i hela världen jag tycker om. Saltlakrits. Estrellas Less Fat-chips. Herregud, ostbågar! Varför finns det inte en innehållsförteckning på alla svenska råvaror som IKEA Säljer?! Min väska kommer ligga illa till i säkerhetskontrollen, det kan jag lova.. något i den här stilen..
Igår började jag titta på flygbiljetter till Rom och de enda som ligger i en någorlunda okej prisklass avgår runt den 30-31:a augusti, alltså om en och en halv vecka. Det är helt sjukt att en enkelbiljett kostar nästan lika mycket en tur och retur! Dessutom går de upp nästan tvåhundra kronor varje dag så jag borde nog slå till snart. Jag hade bara velat komma iväg tidigare, innan nästa helg så jag hade kunnat åka till stranden en sista gång, men det är inte värt att betala nästan tretusen (!) bara för en helgs skull. Bah.
Jag har dessutom börjat fundera på riktigt konstiga saker nu när jag står inför en längre separation från Sverige, som idag när jag handlade och det slog mig att jag kommer sakna så många dumma saker som jag annars är van vid. ICA's äppelcider. Oboy's varma choklad. Proffs hårspray. Lätt&Lagom som är det enda smöret i hela världen jag tycker om. Saltlakrits. Estrellas Less Fat-chips. Herregud, ostbågar! Varför finns det inte en innehållsförteckning på alla svenska råvaror som IKEA Säljer?! Min väska kommer ligga illa till i säkerhetskontrollen, det kan jag lova.. något i den här stilen..
Nä, som tur är säljer de i alla fall Daim på IKEA i Italien, phu! ;)
4 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Italien?
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-08-19 / klockan 14:06:22
Det är så många som frågar hur det går med hela Italiengrejen så nu kör jag ett helt inlägg bara om det så alla får lite klarhet i det hela! :) Jag vill egentligen inte säga att jag ska flytta till Italien i fall det går åt skogen; jag blev så besviken på mig själv och hela grejen förra året när aupair-planen sprack så jag vill inte ropa hej innan jag kommit över ån, så att säga. Jag säger därför bara att jag ska åka till Italien ett tag och sen får vi se hur länge jag stannar! Det är nog ingen hemlighet längre att jag träffar någon i Rom och han kommer att låta mig bo hos honom tills jag bestämt om jag vill stanna eller inte, och i så fall kanske jag börjar leta efter något eget och ett jobb såklart. För även om jag velat göra det här i flera år så är det ju inte säkert att jag kommer att trivas och ens vill stanna.
Jag hade tänkt börja med att gå en språkkurs en vecka eller två för att damma av grammatiken litegrann; det var ju flera år sedan jag pluggade italienska sist och alltför mycket av språkkunskaperna har försvunnit ur minnet! Sen får vi se, egentligen var aldrig planen att bokstavligen flytta till Italien. Jag har ett löfte till mig själv att komma tillbaka till Sverige och studera innan jag ärligt talat blir för gammal, och det löftet tänker jag hålla. Jag vill bara göra den här grejen som jag velat göra så länge och jag är rädd att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att komma iväg!
Så detta är vad som händer. Jag har inte bokat än men jag hade tänkt försöka komma iväg i slutet på nästa vecka om jag hittar en bra biljett! Tills dess har jag massor att göra; åka till apoteket och hämta ut p-piller för en hel armé (skämt åsido), beställa kontaktlinser för åtminstonde ett halvår framöver och ta itu med mitt rum som behöver en grundlig städning. På måndag ska jag till frissan och klippa topparna ordentligt så jag inte behöver tänka på det ett tag och börja projektet att packa ner mitt liv på bara 20 kilo, osv osv!
Så, nu har ni lite mer koll på läget =) hoppas att ni följer med mig på min resa och håller alla era tummar och tår för att allt ska gå benissimo för mig! ♥
Jag hade tänkt börja med att gå en språkkurs en vecka eller två för att damma av grammatiken litegrann; det var ju flera år sedan jag pluggade italienska sist och alltför mycket av språkkunskaperna har försvunnit ur minnet! Sen får vi se, egentligen var aldrig planen att bokstavligen flytta till Italien. Jag har ett löfte till mig själv att komma tillbaka till Sverige och studera innan jag ärligt talat blir för gammal, och det löftet tänker jag hålla. Jag vill bara göra den här grejen som jag velat göra så länge och jag är rädd att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att komma iväg!
Så detta är vad som händer. Jag har inte bokat än men jag hade tänkt försöka komma iväg i slutet på nästa vecka om jag hittar en bra biljett! Tills dess har jag massor att göra; åka till apoteket och hämta ut p-piller för en hel armé (skämt åsido), beställa kontaktlinser för åtminstonde ett halvår framöver och ta itu med mitt rum som behöver en grundlig städning. På måndag ska jag till frissan och klippa topparna ordentligt så jag inte behöver tänka på det ett tag och börja projektet att packa ner mitt liv på bara 20 kilo, osv osv!
Så, nu har ni lite mer koll på läget =) hoppas att ni följer med mig på min resa och håller alla era tummar och tår för att allt ska gå benissimo för mig! ♥
7 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Excitements and disappointments.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-07-04 / klockan 22:26:22
Idag har jag börjat samla lite info på internet i ämnet att uppehålla sig i Italien under en längre tid. Jag har blandade känslor över det här och försöker tänka att allt säkert kommer fixa sig ganska bra men oftast klappar realistiken till mig rakt i ansiktet och fräser är du helt pantad eller?! det kommer att gå åt skogen!
Ja, jag vet inte. Jag har en countdown på sju veckor, sen är det dags att ta tag i tömmarna och se om jag kan komma någon vart men jag börjar som sagt samla på mig lite backup-info redan nu. Att min lärobok i italienska måste dammas av är ett faktum; jag har tappat på långa vägar alldeles för mycket i det italienska språket för att kunna hålla uppe ens en diskussion! Några veckor i språkskolan kanske inte heller är en dum idé faktiskt; tre år på gymnasiet är en bra grund men med lite finslipning på det så är jag nog mer än lagom förberedd.
............. tips?
Ja, jag vet inte. Jag har en countdown på sju veckor, sen är det dags att ta tag i tömmarna och se om jag kan komma någon vart men jag börjar som sagt samla på mig lite backup-info redan nu. Att min lärobok i italienska måste dammas av är ett faktum; jag har tappat på långa vägar alldeles för mycket i det italienska språket för att kunna hålla uppe ens en diskussion! Några veckor i språkskolan kanske inte heller är en dum idé faktiskt; tre år på gymnasiet är en bra grund men med lite finslipning på det så är jag nog mer än lagom förberedd.
............. tips?
1 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Vilsen
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-05-09 / klockan 21:26:59
Det senaste har jag känt någon sorts panikångest, jag kan inte riktigt sätta ord på det, som om veckorna som kommer inte riktigt räcker till. Som ni vet är mitt mål att äntligen komma iväg till Italien till sensommaren men jag vet varken var, hur eller när, det enda jag helt och hållet bestämt är att jag just nu ska fokusera på att jobba och försöka spara ihop några kronor att börja hela äventyret med.
Nu är det så att min nära vän Rosh i Toronto/Kanada gifter sig i sommar och jag vill så himla gärna åka dit och gå på bröllopet, men det betyder inte bara att det kommer gå åt pengar att resa dit utan också att jag inte kommer att få in nya pengar då jag kommer att vara borta från jobbet.. pengar som jag verkligen skulle kunna behöva för att ordna allt för mig i Italien. Hur kan man missa en av sina närmsta vänners bröllop? Åker jag inte nu vet jag inte när jag kommer att få se honom igen, för jag kommer knappast ha möjlighet till att åka dit om jag faktiskt far till Italien och han kommer absolut inte ha möjlighet att komma till Europa efter alla utgifter från bröllop och smekmånad!
Anledningen till att jag är stressad över det här är att jag både vill ta den sista chansen och åka samtidigt som jag borde stanna kvar och jobba och försöka få ihop så mycket som möjligt. Jag inser att jag nog måste börja planera det här nu, men hur planerar man något som man inte har en aning om hur det kommer att gå till? Jag vet inte hur länge jag kommer att behöva leva på sparpengar och då vet jag inte heller hur mycket jag borde spara. Jag vet inte vart i Italien jag ska eller borde försöka satsa på att åka till och då vet jag inte heller om jag kommer att kunna bo hos en vän eller behöva betala hotell.. ursäkta språket men minchia vad jag känner mig vilsen i det här. Är det någon som kan sprida lite vishetens ljus till mig? Alla lösningar är välkomna..
Nu är det så att min nära vän Rosh i Toronto/Kanada gifter sig i sommar och jag vill så himla gärna åka dit och gå på bröllopet, men det betyder inte bara att det kommer gå åt pengar att resa dit utan också att jag inte kommer att få in nya pengar då jag kommer att vara borta från jobbet.. pengar som jag verkligen skulle kunna behöva för att ordna allt för mig i Italien. Hur kan man missa en av sina närmsta vänners bröllop? Åker jag inte nu vet jag inte när jag kommer att få se honom igen, för jag kommer knappast ha möjlighet till att åka dit om jag faktiskt far till Italien och han kommer absolut inte ha möjlighet att komma till Europa efter alla utgifter från bröllop och smekmånad!
Anledningen till att jag är stressad över det här är att jag både vill ta den sista chansen och åka samtidigt som jag borde stanna kvar och jobba och försöka få ihop så mycket som möjligt. Jag inser att jag nog måste börja planera det här nu, men hur planerar man något som man inte har en aning om hur det kommer att gå till? Jag vet inte hur länge jag kommer att behöva leva på sparpengar och då vet jag inte heller hur mycket jag borde spara. Jag vet inte vart i Italien jag ska eller borde försöka satsa på att åka till och då vet jag inte heller om jag kommer att kunna bo hos en vän eller behöva betala hotell.. ursäkta språket men minchia vad jag känner mig vilsen i det här. Är det någon som kan sprida lite vishetens ljus till mig? Alla lösningar är välkomna..
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Lättar hjärtat.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-04-07 / klockan 22:43:21
Jag har fortfarande inte riktigt blivit av med den där oroskänslan över hela Italiengrejen. Jag vill av hela mitt hjärta tillbringa ett år eller två i Italien men eftersom att inget är varken säkert eller bestämt så får jag panikångest av tanken på att allting lika gärna kan gå åt skogen. Det är väldigt kämpigt att klara sig ensam i Italien, jag är beredd på det och inte rädd för att kämpa. Men det är tanken på att jag ska göra det här ensam, inte bara just att det bara är jag utan också att jag skulle bli en ensam tjej i Italien, är ganska skrämmande.
Sen är jag orolig också över att jag inte vet vart jag ska börja. Vart sjutton ska jag åka? Hur sjutton letar man boende? Var sjutton ska jag hitta jobb? Vad sjutton ska jag göra?
Jag tror att jag lättast gör som jag gjorde sist och bara hoppar på ett flyg och luffar lite upp och ner i Italien tills jag hittar något ställe jag trivs på. Jaga jobbannonser som en tok och lämnar CV på varenda liten bar och butik jag går förbi. Typ? Det är väl ingen dålig start? Äsh, jag vet inte. Men jag tror att jag kan klara det.
5 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
You who inspire me
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-03-30 / klockan 20:59:55
Jag vill skriva ett personligt tackinlägg både till Giulio som peppar mig även fast han tycker att det är ren idioti att vilja flytta till Italien (that movie you recommended really caught me!) och, med en stoooor varm kram, till finaste Tove som alltid är positiv, kommer med bra tips och uppmuntrar mig att inte ge upp! Jag blir alltid glad av att hitta kommentarer från dig även om jag inte så ofta kan svara.. Ni är änglar!
Igår frågade chefen om jag ville ha ett vikariat från och med 23:e augusti, vilket skulle betyda att jag skulle få heltidsjobb under hösten.
Jag tackade nej.
Nu har jag bestämt mig. Nu jävlar ska det hända; för händer det inte nu så händer det aldrig! Nu sjutton ska jag ta mig till Italien. Vart i Italien vet jag inte; tyvärr är det ju så att jag vill komma absolut så långt ner till södra Italien som möjligt men ju mer norrut jag åker ju större är chansen att jag kan hitta jobb och så. Lurigt det där med Italien.
Planen just nu ser i alla fall ut som följande; semester större delen av april, jobba maj-juni-juli, vara ute lite med båten och måla staket på sommarstugan under juli-augusti och sen i mitten/slutet av augusti helt enkelt bara.. åka. Och chansa. Friskt vågat, hälften vunnit? Jag har ju er med mig i alla fall! ;)
Igår frågade chefen om jag ville ha ett vikariat från och med 23:e augusti, vilket skulle betyda att jag skulle få heltidsjobb under hösten.
Jag tackade nej.
Nu har jag bestämt mig. Nu jävlar ska det hända; för händer det inte nu så händer det aldrig! Nu sjutton ska jag ta mig till Italien. Vart i Italien vet jag inte; tyvärr är det ju så att jag vill komma absolut så långt ner till södra Italien som möjligt men ju mer norrut jag åker ju större är chansen att jag kan hitta jobb och så. Lurigt det där med Italien.
Planen just nu ser i alla fall ut som följande; semester större delen av april, jobba maj-juni-juli, vara ute lite med båten och måla staket på sommarstugan under juli-augusti och sen i mitten/slutet av augusti helt enkelt bara.. åka. Och chansa. Friskt vågat, hälften vunnit? Jag har ju er med mig i alla fall! ;)
3 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Motivationssvängningar
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-03-27 / klockan 22:52:48
Eftersom att det finns humörssvängningar så måste det ju finnas andra uppochned-svängningar med, som till exempel motivationssvängninar..?
Ja, jag lider i alla fall av enorma motivationssväningar. Ena stunden kan jag erövra världen och någon minut senare ligger jag begravd under täcket igen och undrar vad sjutton jag håller på med. En dag känner jag att jag sakta men säkert lägger en kullersten om dagen på vägen jag bygger till Italien och jag ser månaderna uppradade framför mig i form av jobb en månad, semester en månad, jobb tre månader och sen- sen!- Italien.
Och sen känner jag att jag fan måste vara dum i huvudet som tror att jag inom ett halvår kommer att sitta där i Italien med jobb och boende och ett glas vitt i handen just living my dream.
Jag antar att det bara är att jobba på och och klicka in pengar på sparkontot den tjugosjunde varje månad tills vidare? Jag tror inte att jag klarar att komma iväg till Italien förrän i slutet av sommaren ändå men bara tanken på att jag skulle kunna klara det till slut känns så ofattbar att jag nästan tror att det är omöjligt. Att något så bra faktiskt skulle kunna hända. Jag känner mig som en gammal kärring som vill lära sig åka motorcykel. Even the longest journey begins with a single step men vad betyder det egentligen?
Åh Tove, varför skriver inte du en blogg? Det hade varit så himla spännande att läsa! Jag lovar att jag skulle memorera den ord för ord som inspiration, du är min största förebild i det här. Tänk att du faktiskt gjorde det! Jag är bottenlöst avundsjuk på dig och alla andra tjejer därute i världen som faktiskt gjort det. Anche tu Giulio, I knew all the time that you would make it but that you're actually going?! It's so amazing! United fucking States, you can be pretty damn proud of yourself now, mister! (I know you're reading this!) Men allvarligt talat Tove, det hade varit fantastiskt. Hojta om du vill ha en Johanna-layout, jag fixar subito! ;)
Äsh, jag vet egentligen inte vart allt det här kom ifrån. Jag går bara runt och tänker på det här hela tiden och grubblar över vad jag ska ta mig till. Tror att det är dags att knyta händerna och ta ett snack med herrn däruppe så att jag lungnar ner mig lite, detta humöret är långt ifrån sustainable för bygget av min kullerstensväg med riktning mot min framtidsdröm. Så, a dopo.
1 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Oggi sono pensierosa.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-02-26 / klockan 17:40:43
Har precis suttit och översatt en massa email från italiano till english åt en gammal italiensk bekant som inte är någon höjdare inom ämnet. Jag brukar få ställa upp på den punkten.
När jag praktiserade på hotellet på Sicilien för fyra-fem år sedan fick jag också sitta och översätta brev och rätta middagsmenyer. Jisses var jag sträckte på mig då, sjutton år gammal och fick rätta breven som hotelldirektören och receptionisterna på ett 4-stjärnigt hotell hade skrivit! Oj oj :)
Var det så länge sen..? Fyra år. Jag är redan tjugoett. Mamma mia..
Jag funderar ofta på vad jag ska utbilda mig till. För även om jag är inställd på att inte börja plugga ÄN så är jag ännu mer inställd på att jag SKA börja plugga något, förr eller senare (förhoppningsvis inte FÖR sent..) Och jag funderar mycket på om jag ska ge upp Italien-grejen och fortsätta mitt frostiga liv i kalla Sverige eller spåna vidare på att avancera italienskan och söka upp något där? Jag skulle kanske passa som Italienvetare. Haha. Det är egentligen bara Lombardia, Calabria och Puglia som fattas mig i min oändliga Italianutforskning... tja. Eller svenskalärare i Italien? Dem måste det väl vara brist på?
Lite funderingar bara. I ren allmänhet.
När jag praktiserade på hotellet på Sicilien för fyra-fem år sedan fick jag också sitta och översätta brev och rätta middagsmenyer. Jisses var jag sträckte på mig då, sjutton år gammal och fick rätta breven som hotelldirektören och receptionisterna på ett 4-stjärnigt hotell hade skrivit! Oj oj :)
Var det så länge sen..? Fyra år. Jag är redan tjugoett. Mamma mia..
Jag funderar ofta på vad jag ska utbilda mig till. För även om jag är inställd på att inte börja plugga ÄN så är jag ännu mer inställd på att jag SKA börja plugga något, förr eller senare (förhoppningsvis inte FÖR sent..) Och jag funderar mycket på om jag ska ge upp Italien-grejen och fortsätta mitt frostiga liv i kalla Sverige eller spåna vidare på att avancera italienskan och söka upp något där? Jag skulle kanske passa som Italienvetare. Haha. Det är egentligen bara Lombardia, Calabria och Puglia som fattas mig i min oändliga Italianutforskning... tja. Eller svenskalärare i Italien? Dem måste det väl vara brist på?
Lite funderingar bara. I ren allmänhet.
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Då skiter vi i det.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2010-02-14 / klockan 16:04:29
Igår hade jag ett breakdown. Jag pratade med en av cheferna om att flytta utomlands och leva upp till sina drömmar, och jag nämnde att jag skulle vilja flytta till Italien för ett år eller två och hoppas på att göra det snart. Sen sa jag också, när frågan kom, att jag inte vill vara aupair för att jag tycker det verkar vara ett rent skitjobb som jag inte har lust att slösa tid på och att jag åtminstonde vill ha lite trevlig standard om jag nu kommer iväg.
Och även om chefen säkert bara menade väl så kan jag inte sluta tycka att hon menade på att om jag inte är beredd att göra VAD SOM HELST för att förverkliga min dröm, så kommer den säkert aldrig att slå in. ALDRIG. Är det fel av mig att jag åtminstonde vill ha ett anständigt boende och ett jobb som ger mig tillräckligt för att inte behöva slita dag och natt för min överlevnad? GIVETVIS förväntar jag min inte att få en trea i centrum för inga pengar alls och drömjobbet bara pang bom, men bara för att jag inte är beredd att stå ut med vad som helst så förtjänar jag inte min dröm? Eller?
Så nu har jag bestämt mig. Nu sparar jag pengar så att jag kan åka och lära mig prata italienska en månad eller två (jag har hela grammatiken i bagaget, men har alltid varit för blyg för att prata och även om jag förstår allt så kan jag nästan inte prata alls!), så jag i alla fall får en liten tårtbit av min dröm, och om jag hittar boende och jobb så stannar jag och om inte så åker jag hem igen och så får det räcka med italienliv för mig. Punkt slut.
Alla glada?
Och även om chefen säkert bara menade väl så kan jag inte sluta tycka att hon menade på att om jag inte är beredd att göra VAD SOM HELST för att förverkliga min dröm, så kommer den säkert aldrig att slå in. ALDRIG. Är det fel av mig att jag åtminstonde vill ha ett anständigt boende och ett jobb som ger mig tillräckligt för att inte behöva slita dag och natt för min överlevnad? GIVETVIS förväntar jag min inte att få en trea i centrum för inga pengar alls och drömjobbet bara pang bom, men bara för att jag inte är beredd att stå ut med vad som helst så förtjänar jag inte min dröm? Eller?
Så nu har jag bestämt mig. Nu sparar jag pengar så att jag kan åka och lära mig prata italienska en månad eller två (jag har hela grammatiken i bagaget, men har alltid varit för blyg för att prata och även om jag förstår allt så kan jag nästan inte prata alls!), så jag i alla fall får en liten tårtbit av min dröm, och om jag hittar boende och jobb så stannar jag och om inte så åker jag hem igen och så får det räcka med italienliv för mig. Punkt slut.
Alla glada?
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
It makes sense, doesn't it?
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-11-06 / klockan 20:26:23
Jag har kommit fram till att varje gång jag är deppig över att jag inte bor i Italien än så ska jag repetera det här för mig själv;
- jag har jobb fram tills mitten av januari, vilket betyder att jag inte kommer sitta hemma och vara fattig utan kommer att kunna fördriva tiden med något vettigt och samtidigt spara till ett litet startkapital.
- mitt telefonabbonemang går ut i februari, och då slipper jag förlora 600kr varje månad jag bor i Italien eftersom det är mitt fasta månadspris, och kan istället utnyttja dem då jag ringer och smsar gratis inom Sverige.
- om jag skulle flytta nu skulle jag förlora en massa pengar på flygbiljetter: först kommer jag ju att åka dit på en 10-dagars tur nästa vecka, sen åker jag hem till Sverige igen och sen åter tillbaka till Italien, stanna där bara 3 veckor och sen igen till Sverige på julafton och sen åter igen tillbaka till Italien...
- det är kallt och ruggigt i Italien också på vintern. Det är bättre att åka i vår när det börjar bli mildare väder, så slipper man fylla bagagevikten med vinterskor och tjocka jackor!
Makes sense, va? TÄNK om man kunde vara såhär målmedveten varje dag. Då skulle jag säkert kommit lika långt som Blondinbella vid det här laget! ;)
Och även om jag framförallt måste sluta med att få panikångest över att jag inte är där än så måste jag dessutom få stopp på mina tviveltankar om att faktiskt komma dit. Det är som Tove skrev till mig här om dagen, (Grazie mille carissima! Det var nog det bästa rådet och inte minst konstaterandet jag kunde få höra mitt i allt mitt Italientjat! Un fortissimo abbraccio!), hon sa; Om allt går åt skogen så är ju Sverige bara två timmar bort. Och det är ju faktiskt väldigt sant när man tänker på det! :)
- jag har jobb fram tills mitten av januari, vilket betyder att jag inte kommer sitta hemma och vara fattig utan kommer att kunna fördriva tiden med något vettigt och samtidigt spara till ett litet startkapital.
- mitt telefonabbonemang går ut i februari, och då slipper jag förlora 600kr varje månad jag bor i Italien eftersom det är mitt fasta månadspris, och kan istället utnyttja dem då jag ringer och smsar gratis inom Sverige.
- om jag skulle flytta nu skulle jag förlora en massa pengar på flygbiljetter: först kommer jag ju att åka dit på en 10-dagars tur nästa vecka, sen åker jag hem till Sverige igen och sen åter tillbaka till Italien, stanna där bara 3 veckor och sen igen till Sverige på julafton och sen åter igen tillbaka till Italien...
- det är kallt och ruggigt i Italien också på vintern. Det är bättre att åka i vår när det börjar bli mildare väder, så slipper man fylla bagagevikten med vinterskor och tjocka jackor!
Makes sense, va? TÄNK om man kunde vara såhär målmedveten varje dag. Då skulle jag säkert kommit lika långt som Blondinbella vid det här laget! ;)
Och även om jag framförallt måste sluta med att få panikångest över att jag inte är där än så måste jag dessutom få stopp på mina tviveltankar om att faktiskt komma dit. Det är som Tove skrev till mig här om dagen, (Grazie mille carissima! Det var nog det bästa rådet och inte minst konstaterandet jag kunde få höra mitt i allt mitt Italientjat! Un fortissimo abbraccio!), hon sa; Om allt går åt skogen så är ju Sverige bara två timmar bort. Och det är ju faktiskt väldigt sant när man tänker på det! :)
1 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Remember your own great moments
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-10-26 / klockan 20:25:46
Jag brukar ställa två väckarklockor när jag jobbar. För att vara 200% säker på att jag vaknar! Och likaså gjorde jag igår kväll. Enda problemet var bara att jag glömde ställa om en till vintertid.
Inte kul när den ringde kvart över tre imorse, eller när nästa klocka ringde kvart i fem! Fyfan.
Fast jag hade en skaplig dag på jobbet i alla fall. Men vem är inte trött och hängig i den här årstiden..? 2 veckor och 4 dagar tills jag åker till Italien. Angående det och mina oändliga drömmar att åka till Italien för att stanna i en snar framtid så ja, jag hade tänkt titta på möjligheten att bli kvar där någon gång snart. Just nu bryr jag mig egentligen inte så mycket vart, Rom är tyvärr verkligen inte min favoritstad i Italien (there, I said it!) och jag har skickat en ansökan till en aupair-familj i Venedig som option B. Och de svarade igår så jag får väl knapa ihop ett brev och visa mitt intresse! Sicilien hade inte varit fel heller. Som vissa vet så finns det en god anledning för mig att börja mitt italienska äventyr i Rom men det är verkligen inte så seriöst att jag åker dit bara för hans skull. Får jag ett erbjudande att komma till en annan del av Italien så kommer jag tänka endast på mig själv i första hand.
När modet sviktar försöker jag tänka på den här sommaren; jag reste faktiskt ensam runt i Frankrike och Italien, jag var uppe i Venedig och nere i Napoli, jag var på två arbetsintervjuer, jag åkte motorcykel och jag åt broccolipasta, spädgris och bläckfisk - saker jag aldrig skulle vågat göra och jag maträtter jag hellre dött än stoppat i munnen. Men jag gjorde det, ensam! Jag! DU, Johanna!
Du är modigare än vad du tror! 
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Tji fick jag.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-10-13 / klockan 16:58:46
Precis när jag så sent som igår bestämt mig för att sluta tänka på Italien och att flytta till Italien i allmänhet så får jag ett mejl idag från en familj som söker en aupair som kan bra engelska och italienska och som gillar att vara vid havet och att segla, eftersom att de gör det mycket.
.. tja, vi får väl se.
.. tja, vi får väl se.
Jisses, vad jag blev brun den dagen!
4 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Maybe it's destiny.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-10-10 / klockan 11:30:37
Fan alltså.
Ibland undrar jag om det verkligen inte är meningen att jag ska få åka till Italien?
Varje gång jag vågar tänka äntligen.. nu gör jag det!
... så får jag en käpp i hjulet på nolltid.
Min gamle vän som hade tänkt flytta till Rom i november och gärna vilja dela ett rum med mig kan inte åka förrän om ett par månader, eftersom chefen på hans nuvarande jobb inte låter honom sluta förrän dess. Precis när jag snackat med en annan vän som sagt att han kan ge mig ett jobb samma dag jag kommer. Detta är precis som när jag var där borta och försökte hitta aupair-jobb sist; allt var klart och jag behövde bara åka till Sverige och packa om så drar sig familjen ur i sista sekunden. Jävla förbannade skit.
Jag börjar faktiskt tro att det inte är meningen att jag ska åka.
Ibland undrar jag om det verkligen inte är meningen att jag ska få åka till Italien?
Varje gång jag vågar tänka äntligen.. nu gör jag det!
... så får jag en käpp i hjulet på nolltid.
Min gamle vän som hade tänkt flytta till Rom i november och gärna vilja dela ett rum med mig kan inte åka förrän om ett par månader, eftersom chefen på hans nuvarande jobb inte låter honom sluta förrän dess. Precis när jag snackat med en annan vän som sagt att han kan ge mig ett jobb samma dag jag kommer. Detta är precis som när jag var där borta och försökte hitta aupair-jobb sist; allt var klart och jag behövde bara åka till Sverige och packa om så drar sig familjen ur i sista sekunden. Jävla förbannade skit.
Jag börjar faktiskt tro att det inte är meningen att jag ska åka.
1 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Att samla vuxenpoäng
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-10-07 / klockan 17:40:44
Idag blev jag inringd till jobbet 07.12. Jag tror inte att jag behöver säga mer om mitt humör än det.
I och med min planerade emigation till Italien så försöker jag att på kortast tid möjligast samla på mig moderna överlevnadskunskaper så mycket och smidigt som möjligt. Mamma ligger i hårt med att lära mig laga svensk husmanskost (rulla köttbullar och göra sån där brun sås som smakar så gott att man nästan svimmar, och sen givetvis blomkålsgratäng, fisksoppa med liknande) och nästa steg hade jag tänk skulle vara att lära mig att sy.
Jag är ganska pysslig av mig sedan innan och vad jag minns så hade jag ganska bra betyg i slöjden, och i dessa ekonomiska tider så måste man ge sig själv så mycket man kan på den tunnaste budgeten som möjligt. Så idag köpte jag nästan ett kilo svart lycra-tyg som jag tänker sy små svarta tajta fodral av att dansa mig genom L'Italia i. Om jag lyckas får vi se, men bara att jag får tanken är ett stooort tillägg bland mina vuxenpoäng! Jag har till och med börjat fundera på att damma av de italienska grammatik-böckerna och gå igenom passato remoto och trapassato prossimo igen. Om jag förverkligar den idén drar vi lott om, men det är tanken som räknas.. eller?
Dags att återgå till verkligheten; betala telefonräkningar och färga bort utväxt. Om jag inte faller i koma av uttmattning innan det, vill säga. A dopo bellissimi.
I och med min planerade emigation till Italien så försöker jag att på kortast tid möjligast samla på mig moderna överlevnadskunskaper så mycket och smidigt som möjligt. Mamma ligger i hårt med att lära mig laga svensk husmanskost (rulla köttbullar och göra sån där brun sås som smakar så gott att man nästan svimmar, och sen givetvis blomkålsgratäng, fisksoppa med liknande) och nästa steg hade jag tänk skulle vara att lära mig att sy.
Jag är ganska pysslig av mig sedan innan och vad jag minns så hade jag ganska bra betyg i slöjden, och i dessa ekonomiska tider så måste man ge sig själv så mycket man kan på den tunnaste budgeten som möjligt. Så idag köpte jag nästan ett kilo svart lycra-tyg som jag tänker sy små svarta tajta fodral av att dansa mig genom L'Italia i. Om jag lyckas får vi se, men bara att jag får tanken är ett stooort tillägg bland mina vuxenpoäng! Jag har till och med börjat fundera på att damma av de italienska grammatik-böckerna och gå igenom passato remoto och trapassato prossimo igen. Om jag förverkligar den idén drar vi lott om, men det är tanken som räknas.. eller?
Dags att återgå till verkligheten; betala telefonräkningar och färga bort utväxt. Om jag inte faller i koma av uttmattning innan det, vill säga. A dopo bellissimi.
4 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Give it to mama!
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-10-02 / klockan 20:09:22
Metro och Veckorevyns horoskop idag. Metro kan tydligen inte stava till "Vattumannen"... :D
YES! Jag är redo, give it to me! Nu jäklar tänker jag vända upp och ner på tillvaron. Faktiskt. Jag var så nära i augusti och om jag slutar deppa för att jag är tillbaka från början så inser jag att det faktiskt inte var så svårt. Jag behöver bara ta försöka steget och kämpa!
Jag vet inte riktigt vad jag har för plan, men jag hoppas på att åka tillbaka till Italien i november någon gång och försöka igen. Sen om det blir aupair eller inte... vi får se. En vän till mig sa att han kände några han kunde fråga om de behövde en extrajobbare och det vore ju fantastiskt! Han ska själv flytta till Rom någon gång i oktober-november så det vore underbart om jag kunde få hjälp med att hitta ett jobb och kanske något ställe att bo på så fort som möjligt. Vilka vänner jag faktiskt har.
Min plan är att föreställa mig att det enda som ligger i min väg är ett bananskal, och när jag trampar på det så gör jag en 360-gradersvolt och flyger in i min nya framtid med huvudet före. And nothing can stop me! Ha! :D
4 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
I thought I did the right thing.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-09-30 / klockan 16:42:55
Jag börjar att ångra mig mer och mer för varje dag att jag gav upp att försöka hitta aupair-jobb i Italien och åkte hem till Sverige, för jag får fortfarande mejl varje dag från familjer som behöver en aupair så snart som möjligt och jag vet inte om jag har lika stora chanser att få ett jobb i januari-februari. Visst kändes det bäst att åka hem till Sverige ett tag och försöka stabilisera mig lite i planeringen av min Italien-emigration, men tänk om.. jag ni vet, tänk om?
Idag missade jag ett samtal på mitt italienska nummer. Medans jag försökte lista ut hur jag skulle komma till telefonsvararen ringde det nästan direkt på min svenska telefon. Det var en mamma i Italien som mejlat mig i flera dagar (fast jag har inte svarat eftersom jag inte vill ha något aupair-jobb just nu..) och nästan bönade mig att komma. Hennes barnflicka hade varit tvungen att sluta och de behövde någon genast som kunde vara hemma med barnen. Jag bad så hemst mycket om ursäkt och sa att jag inte tänkt komma till Italien förrän i vår, och hon lovade att hon skulle höra av sig om hon inte hittat någon tills dess. Tja.
Ibland önskar jag att livet var som en sätta-ihop-manual från IKEA. Skruva lite här, vird lite där, och pang bom så har du ett helt nytt och färdigt liv. Lämna tillbaka till butiken om du ångrar dig, 30 dagars öppet köp.
Idag missade jag ett samtal på mitt italienska nummer. Medans jag försökte lista ut hur jag skulle komma till telefonsvararen ringde det nästan direkt på min svenska telefon. Det var en mamma i Italien som mejlat mig i flera dagar (fast jag har inte svarat eftersom jag inte vill ha något aupair-jobb just nu..) och nästan bönade mig att komma. Hennes barnflicka hade varit tvungen att sluta och de behövde någon genast som kunde vara hemma med barnen. Jag bad så hemst mycket om ursäkt och sa att jag inte tänkt komma till Italien förrän i vår, och hon lovade att hon skulle höra av sig om hon inte hittat någon tills dess. Tja.
Ibland önskar jag att livet var som en sätta-ihop-manual från IKEA. Skruva lite här, vird lite där, och pang bom så har du ett helt nytt och färdigt liv. Lämna tillbaka till butiken om du ångrar dig, 30 dagars öppet köp.
14 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Då kom dagen då det var dags
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-09-16 / klockan 09:47:06
Idag hade jag tänkt gå till Vatikanmuseerna. Jag checkade vädret igår och det såg lite grått ut så jag tänkte aha! ingen går väl dit och köar när det är lite mulet, va? I själva verket ser det ut som en svensk novemberdag utanför fönstret. Grått, iskall vind och nära på att regna vilken sekund som helst. Jag tar det någon annan dag.
Ikväll ska vi gå på nån buffé på nån utomhusterass till råga på allt. Jag som tänkt ha klänning.
Nu är det i alla fall dags. Igår bokade jag ett flyg tillbaka till Göteborg. Nästa tisdag återvänder jag till vikingaland och hoppas på att kunna hoppa på mitt sjukhusjobb igen! Jag vill vara hemma lite till och förbereda mig mer om jag nu bestammer mig för att emigrera till Italien, om ni förstår vad jag menar.
Italien finns ju alltid kvar... :) a dopo!
Ikväll ska vi gå på nån buffé på nån utomhusterass till råga på allt. Jag som tänkt ha klänning.
Nu är det i alla fall dags. Igår bokade jag ett flyg tillbaka till Göteborg. Nästa tisdag återvänder jag till vikingaland och hoppas på att kunna hoppa på mitt sjukhusjobb igen! Jag vill vara hemma lite till och förbereda mig mer om jag nu bestammer mig för att emigrera till Italien, om ni förstår vad jag menar.
Italien finns ju alltid kvar... :) a dopo!
0 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Nar allt gick at skogen.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-09-06 / klockan 19:51:48
Fan vad besvikelse gor ont.
Hela andledningen till att jag stannat kvar har sa lange i Italien ar for att jag forsokt hitta en aupair-familj att jobba hos. Ja, jag hade bestamt mig for att det ar dags att antligen ta steget och aka till Italien for att stanna ett tag. Tyvarr ville odet annorlunda.
Jag hittade faktiskt en familj! Jag var och traffade dem tva ganger, var hemma hos dem och det visade mig mitt (eller snarare "mitt" ) rum och vi pratade om alla detaljer och kom overens om nar jag skulle borja och tjollahopp. Allt var klart, jag behovde bara boka biljetten hem till Sverige, packa om och aka tillbaka. Sa i fredag satt jag och forsokte i panik att boka ett flyg hem men pa grund av mystiska komplikationer sa gick det inte. Lika bra det. Varfor?
Fem minuter senare far jag ett sms fram familjen dar de upplyser mig om att de hade bestamt sig for att ta en italiensk barnflicka istallet.
Jag ar bara sa jakla arg. Och besviken, inte minst. Allt var klart, jag skulle bara aka hem en svang och fixa allt, och da! I sista sekunden drar de sig ur. Fy fan.
Ja, sa jag vet inte vad jag ska ta mig till. En handen sager skitsamma, ak hem. Den andra sager ryck upp dig, forsok igen! Ash, jag vet inte. Man tappar liksom motivationen, you know?
Hela andledningen till att jag stannat kvar har sa lange i Italien ar for att jag forsokt hitta en aupair-familj att jobba hos. Ja, jag hade bestamt mig for att det ar dags att antligen ta steget och aka till Italien for att stanna ett tag. Tyvarr ville odet annorlunda.
Jag hittade faktiskt en familj! Jag var och traffade dem tva ganger, var hemma hos dem och det visade mig mitt (eller snarare "mitt" ) rum och vi pratade om alla detaljer och kom overens om nar jag skulle borja och tjollahopp. Allt var klart, jag behovde bara boka biljetten hem till Sverige, packa om och aka tillbaka. Sa i fredag satt jag och forsokte i panik att boka ett flyg hem men pa grund av mystiska komplikationer sa gick det inte. Lika bra det. Varfor?
Fem minuter senare far jag ett sms fram familjen dar de upplyser mig om att de hade bestamt sig for att ta en italiensk barnflicka istallet.
Jag ar bara sa jakla arg. Och besviken, inte minst. Allt var klart, jag skulle bara aka hem en svang och fixa allt, och da! I sista sekunden drar de sig ur. Fy fan.
Ja, sa jag vet inte vad jag ska ta mig till. En handen sager skitsamma, ak hem. Den andra sager ryck upp dig, forsok igen! Ash, jag vet inte. Man tappar liksom motivationen, you know?
5 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Lagom frustrerad.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-07-22 / klockan 22:52:08
Jag börjar bli lite trött på hela den här aupair-grejen. Jag skickar massor av mejl till familjer men har bara fått två svar, och när jag mejlat dem igen så svarar de inte alls. Samtidigt får jag tonvis med mejl från andra familjer som bor i städer dit jag INTE vill åka. Jag blir galen! Kommer aldrig hitta något känns det som. Jag kanske är försent ute...?
3 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
I die. I die.
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-07-16 / klockan 20:37:17
Sitter här och försöker komma på något att skriva till den där familjen men det enda jag har kommit på hittills är "Hello!". Arghhh snacka om idékramp... vad ska man säga, liksom?
2 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
Är det dags, kanske?
WONDERS ABOUT THE FUTURE | skrivet den 2009-07-16 / klockan 15:36:53
Som ni läst några gånger här i min blogg så har jag blivit lite less på Sverige och dess befolkning det senaste. Jag älskar mitt jobb men börjar bli mer och mer irriterad på alla dryga och trångsynta människor som finns på ett sjukhus, jag vill gärna plugga men än så länge vet jag inte vad och jag har haft en dröm om att flytta till Italien och bara vara i Italien sen jag först började plugga italienska, så... jag signade up mig på an aupair-hemsida.
Och till min överraskning (och nästan förskräckelse) fick jag en massa mejl från familjer som var intresserade av mig. Jag skickade faktiskt en intresseanmälan till en familj själv och de har redan svarat! Jag trodde aldrig att någon skulle läsa en beskrivning av mig och faktiskt tycka att jag skulle kunna ta hand om deras barn. Oherrejisses! Jag har skrivit att jag helst vill vara i en storstad som Venedig, Milano, Rom eller Catania, och faktiskt fått svar från minst en i varje.
Nu säger jag inte att jag har bestämt mig för att flytta till Italien, det är bara en dörr i en lång korridor som jag mycket väl skulle kunna gå in i. Jag får väl komponera ihop ett svar till dem och berätta lite om mig själv...
..... PANIK!!!
As you could read earlier in my blog I've become really tired of Sweden and swedish people for quite a while now. I love my job but I'm getting more irritated on all the stupid people working there, I would like to continues study soon but yet I don't know what to study and it's been my dream to move to Italy and live italian life since I began to study italian, so... I signed up in a aupair-site.
And to my suprise (and almost fear!) I got a lot of answers from families that was interested in me. I actually sent a request to a family that I liked and they've already answered me! I could never even imagine that someone would read a little about me and actually think I could take care of their children. Yeez! I wrote in my profile that I'd prefer to be in a big city as Venice, Milano, Rome or Catania, and I've actually got replies from at least one in each city.
I'm not saying that I decided to more to Italy, it's just a door in the future that I possibly could enter. I think I'll have to write them an email and tell them some more about me...
.... PANIC!!
Och till min överraskning (och nästan förskräckelse) fick jag en massa mejl från familjer som var intresserade av mig. Jag skickade faktiskt en intresseanmälan till en familj själv och de har redan svarat! Jag trodde aldrig att någon skulle läsa en beskrivning av mig och faktiskt tycka att jag skulle kunna ta hand om deras barn. Oherrejisses! Jag har skrivit att jag helst vill vara i en storstad som Venedig, Milano, Rom eller Catania, och faktiskt fått svar från minst en i varje.
Nu säger jag inte att jag har bestämt mig för att flytta till Italien, det är bara en dörr i en lång korridor som jag mycket väl skulle kunna gå in i. Jag får väl komponera ihop ett svar till dem och berätta lite om mig själv...
..... PANIK!!!
As you could read earlier in my blog I've become really tired of Sweden and swedish people for quite a while now. I love my job but I'm getting more irritated on all the stupid people working there, I would like to continues study soon but yet I don't know what to study and it's been my dream to move to Italy and live italian life since I began to study italian, so... I signed up in a aupair-site.And to my suprise (and almost fear!) I got a lot of answers from families that was interested in me. I actually sent a request to a family that I liked and they've already answered me! I could never even imagine that someone would read a little about me and actually think I could take care of their children. Yeez! I wrote in my profile that I'd prefer to be in a big city as Venice, Milano, Rome or Catania, and I've actually got replies from at least one in each city.
I'm not saying that I decided to more to Italy, it's just a door in the future that I possibly could enter. I think I'll have to write them an email and tell them some more about me...
.... PANIC!!
4 har kommenterat inlägget!Inlägget ligger i kategorin: WONDERS ABOUT THE FUTURE
Klicka på ikonen för att prenumerera på Bloglovin!
