I lördags var mamma och pappa här och hjälpte oss med mitt lilla trädgårdsprojekt och det blev så fantastiskt bra!! Superhärligt väder dessutom; först hade vi sju månader vinter, sedan tre veckor vår och vips! 28 grader och sommar hela helgen! Helt sinnessjukt, haha. Jag och David bjöd på grillad oxfilé ute på altanen som tack för hjälpen och snacka om att mysfaktorn var på max!

 

 

I söndags hade vi besök av Davids barndomsvän med hans familj och Nino såg till att verkligen visa sin värsta sida, vi snackar Stora Stygga Siamesen. Han som alltid är lugn och snäll var som förvandlad till en kaxig och hårdhänt storbuse som jagade barnen och hoppade på dem och bet dem, självklart busade han bara och han var nog ganska upptriggad av allt nytt folk i huset, men på det sättet har han aldrig busat med varken mig eller främlingar förut. Han är kaxigare mot Cheri också så jag tror nog att det har att göra med att min lilla kille börjar bli man, kanske dags för ett besök hos farbror doktorn och klippa dom små bollarna, hmm... konstigt var det i alla fall. Idag har han varit sitt vanliga sällskapssjuka jag och inte alls bitits eller busats. Konstigt..

 

En bra sak med det hela var det i alla fall. När pojken inte lyssna på pappa och smet ifrån bordet utan lov (och utan att äta sin kaka!! dödssynd!) trodde Nino att de skulle leka igen, och då blev pojken rädd och satte sig illa kvickt på stolen igen och sa att han inte ville bli jagad av den busiga katten igen, haha. En liten barnvaktskatt minsann!

 

Både igår och idag var jag uppe med tuppen (ja, trots att jag var ledig igår!) och gav mig ut i morgondimman för att fota lite! Det är så mycket vackert att se här ute när man är ute tidigt; små lamm som skuttar omkring och leker, dansande dimmor över sjön och otroligt nog massvis med tranor. Jag ser dem varje dag när jag kör till jobbet och de går alltid så nära vägen så jag tänkte att jag skulle försöka fotografera dem! Och jag blev inte besviken, tranorna står nästan och väntar på mig och herre vad högt de skriker!!! De var säkert 50 meter bort men det lät som att de stod alldeles vid mitt öra och tjöt, och det ekade långt över skog och mark. Kan inte föreställa mig hur det låter uppe vid Hornborgarsjön där det är omkring sjutton tusen tranor som står och skriker. Phu!

 

Väldigt vackra är de i alla fall. De första två jag hittade blev lite rädda när jag klev ur bilen och lyfte och flög iväg, och de är inte några små fåglar direkt som flyger över huvudet på en med ett vingspann på 2 meter. Jag kommer faktiskt ihåg att jag såg dem förra året också när vi precis flyttat hit, men då trodde jag att det var strutsar för jag hade aldrig kunnat tro att det fanns tranor här, haha! ;)

 

Det var en väldigt tät dimma över sjön idag, men det var kusligt vackert ändå!

För två veckor sedan såg jag några orrar ute på en åker! Och veckan efter det såg jag en räv. Och i lördags såg jag äntligen mitt livs första vilda älg, och igår såg jag en trana! Nu fattas det bara att vargen som synts i socknen bredvid ska promenera över hit, så har jag snart bockat av hela Nordens Ark här i min nya hem-kommun ute på landet ;P Och ni skulle hört när jag såg älgen i lördags! Jag var i telefon med David för jag hade varit hos optikern och provat nya glasögon, då jag helt plötsligt får syn på älgen som står som en jätte och ser lugnt på mig i en kurva ungefär femtio meter framför mig. Det lät ungefär såhär i telefon:

 

"AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!!! AAAAAAAHHHHHH!!!! DAVID!!!!!!! EN ÄLG!!! EN JÄVLA ÄLG!!!!. AAAAAAAAAAHHHHH!!!! SHIT, VAD FAN GÖR JAG!!!!!!!!! AHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!"

 

Så lite i panik svängde jag åt sidan och stod stilla vid vägkanten och hoppades på att älgen skulle promenera bort så att jag kunde fortsätta köra hemåt. Det kom två bilar till bakom mig som också stannade (fast mitt i vägen, jag hade i alla fall vett att svänga åt sidan) och då försökte jag ta en bild med mobilen som bevis men till min djupa besvikelse fick jag fel fokus så att älgen inte syns utan bara lite regndroppar på min vindruta (jäklar!). Mjo, och tiden gick och älgen stod kvar så jag sa till David i telefonen att jag skulle testa att rulla lite mot älgen ("Akta, den kan attackera bilen!" säger han då, vilket stöd...) och när jag är nästan framme vid den så gör den helt om och hoppar in i skogen.

 

Så trots att jag ångrar ihjäl mig över att jag inte lade på samtalet och filmade alltihopa när det ändå var den gröna stadsbon som behöll lugnet (yeah right) och skrämde bort älgen från vägen så är jag i alla fall väldigt lycklig över att äntligen ha sett en riktig vild älg här ute på landet där jag bor! Det tog bara nästan ett helt år innan jag fick syn på en trots att alla andra har sett massvis med älgar, men den som väntar på något gott, eller hur? ;)

 

Idag följde jag med David på hans allra första Geocaching-jakt! Se mer om det här. Han hörde talas om det av en vän och har varit alldeles lyrisk sedan dess, så jag ville följa med och se vad det handlade om. Vi körde så nära vi kunde och klättrade ner i skogen (jag hade på mig Converse!), halkade ner för branter, balanserade över stockar, hakade oss fram bland täta granar så att vi hade barr överallt och kom fram till.... en stig. Mind to self, kolla kartan bättre nästa gång, det kan faktiskt finnas en stig i närheten.

 

Vi hittade i alla fall fem stycken, alla placerade vid fina utkiksplatser eller sevärdheter! Man kollar vilka som finns nära en i appen, tar sig dit med hjälp av gps och sedan är det bara att börja leta efter den gömda lådan. I den kan det finnas vad som helst, men vi hittade inget speciellt idag utan fyllde bara i loggboken och gick vidare. När vi var klara åkte vi iväg till mitt favoritfik nere i den gamla kvarnen som äntligen öppnat igen och åt lite paj, och där hittade David ännu en Geocach! Jag sa att vi måste komma på något roligt att lägga i lådorna när vi hittar dem som blir vårat signum, så andra som är på Geocach-skattjakt ser att vi varit där innan dem :) väldigt rolig idé som visar dig en massa nya spännande platser i närheten av dig, och det finns circa 2 miljoner (!!) andra Geocach-gömmor över hela världen så man lär aldrig ha tråkigt!

 

Den första Geocachen hittade vi vid den här fantastiska utkiksplatsen vid den stora sjön, ungefär 80 meter ovanför vattenytan. Eller isen snarare. Häftigt! Det här stället hade vi aldrig hittat om vi inte letat efter en Geocach!

 

 

Idag blev jag så sugen på pizza och av en slump hade jag både jäst, tomatsås och ruccola hemma, vad är oddsen! Så jag slängde ihop min allra första hemmagjorda pizzadeg (jag är en riktig loser som bara köpt färdiga pizzadegar fram tills nu, jag vet) och dra mig baklänges, det blev supergott. Färdiga pizzadegar, släng er i väggen! Jag kommer aldrig köpa er igen.

 

Det här med sommartid är en riktig jetlag alltså, speciellt för den som bor på landet. (Jag.) För det första så får man helfalska sommarkänslor när klockan är halv åtta på kvällen och det fortfarande är ljust ute, och så blir man görbesviken när man tittar på termometern och den istället visar -6 grader. (Gör är förresten göteborgska och uttalas med hårt G och betyder "jätte-", för den ej göteborgske som läser min blogg och säkert undrat i evigheter vad det betyder.) För det andra så går jag miste om den underbara soluppgången nere vid sjön som jag det senaste tajmat in perfekt när jag åkt till jobbet, och jag kan ju inte gärna åka till jobbet en timma senare liksom? Och för det tredje så åker jag numera till jobbet i gryningen och inte efter, och vad kryllar det av i gryningen?

 

Vilt! Jag skämtar inte när jag säger att jag sett minst 20 rådjur varenda morgon den här veckan, både runt om på åkrarna och springades över vägen. Helt otroligt att en timma kan göra så stor skillnad här ute på landet, inne i stan hade det ju knappast hänt något nytt bara för att klockan vreds tillbaka litegrann. Eller jo, en sak hade faktiskt varit detsamma.

 

Oavsett om jag hade bott inne i stan eller ute på landet, så hade jag likväl vaknat av väckarklockan 05.00 efter en sommartids-inställning och tänkt fan, klockan är egentligen fyra!!!

 

Idag gjorde jag det! Jag var så hiskeligt trött igår kväll att jag gick och lade mig redan vid åtta, så när mina två små pälsbollar väckte mig kvart i fem imorse kände jag mig riktigt pigg! Efter att ha dragit mig en liten stund gick jag upp och gjorde snabbt alla morgonbetyr så att jag 06.00 satt i min bil nere på stranden och drack kaffe i min Starbucks-mugg medans jag tittade på soluppgången. Det kändes nästan inte verkligt att jag satt där och hade det så gott innan jag skulle iväg och jobba, och tro mig när jag säger att jag känt mig lätt som en ballong och på superhumör hela dagen! Inte ens Cheri's lilla kräkparty imorse och upptäckten av kattbajs uppstänkt en halvmeter upp på väggen bakom kattlådan (jag fattar fortfarande inte HUR?! haha!) kunde få mig depp igen. Yes! vad livet är härligt idag!

 

Tack för alla kommentarer jag får nästan varje dag (Anonym, jag är fortfarande nyfiken på vem du är!) och ursäkta att det nästan bara är kattungebabbel nuförtiden, hoppas att ni gillar att läsa i alla fall. Stor kram till er alla! :)

Idag fick jag åka slalom med bilen mellan högarna med koskit på vägen som någon traktor tappat när jag körde hemåt. Det gäller verkligen att inte hamna bakom en sån där äcklig gödselmaskin med massor av slangar som hänger och dinglar längs med kanterna och droppar flytande skit på vägen och bilarna bakom, fy sjutton vad äckliga de är! I höstas körde en sådan upp bredvid mig vid bensinmacken när jag skulle tanka och jag trodde alltså att jag skulle dö av lukten. Hela världen här ute luktar koskit numera när man kör hem från jobbet. Ah, landet säger jag bara!

 

(Idag fick jag förklarat för mig vad råmjölk och råmjölkspannakaka är, det har jag aldrig hört talas om innan, det är verkligen mycket man lär sig här ute!)

 

Tänk att det är vårdagjämningen idag. När jag hör ordet vårdagjämning så tänker jag på vår-storstädning av hemmet, plocka undan alla vinterkläder och leta fram alla vårkläder och varma solstrålar en kall vårdag med lite påskliljor här och där. Så ser inte min vårdagjämning ut idag i alla fall, lååångt ifrån, i själva verket yr snöflingorna utanför fönstret och isen ligger tjock nere på sjön... kommer våren någonsin komma i år?

 

Det känns inte så.

 

Idag tog jag och David en promenad i det fina vädret; det finns massvis med skogsvägar kors och tvärs i markerna runt vårt hus och idag gick vi hela vägen runt en av sjöarna i närheten! Jag har ingen aning om hur långt det var men det tog (håll i dig nu mamma) en och en halv timma att gå runt sjön och tillbaka till huset. Halt som sjutton men så uppfriskande! Det känns så overkligt att vi har allt det här fina precis utanför vår ytterdörr; alla fina vägar att promenera på, sjöar, svampställen, ängar... Bland annat så hittade vi den här fina grillplatsen på sista bilden nere vid sjön och vi ska fråga markägaren om man kan få låna den och grilla korv ute någon dag, tänk vad mysigt! Åh, jag gillar att bo på landet mer och mer för varje dag.

 Ja, både balkongpremiär för oss och utepremiär för missarna!

 

 

Vi har ett så fantastiskt hus att vi har en balkong i anknytning till vårt sovrum på översta våningen och morgonsolen skiner rakt in på den så att man kan sitta och dricka en kopp kaffe utan jacka även om det är nollgradigt ute! Eftersom att det var så varmt så tänkte jag att Cheri och Nino också kunde få vara med och få se lite av världen där ute för första gången, och det var med blandad förtjusning, haha. Nino tyckte att det var väldigt ljust först och blundade hela tiden, men snart började han också se sig nyfiket omkring! Cheri fick ha sin nya sele på sig för säkerhets skull, hon är ju trots allt en liten abessinier och med tanke på vad hon redan uppvisat i akrobatik och intelligens inomhus så tänkte jag inte ta risken med en flygande katt från balkongräcket.. ;)

 

Nino börjar dessutom bli bättre i magen till mattes stora lättnad! Det där messmöret fungerade som magi på små kattmagar. Han har knappt ätit en matsked mat totalt om dagen i tre dygn nu men igår kom fabriken igång och han gjorde en rejäl tarmtömning i lådan igår kväll, jösses. Trodde aldrig att så mycket kunde få plats i en så liten katt! Och idag började han äntligen mumsa i sig lite blötmat och busa runt i huset med Cheri så det är en mycket glad matte som skriver idag! ♡

 

Hej därute i snön! Tack för gratulationerna igår, det känns faktiskt helt okej att bli ett år äldre! ;) Jag har precis varit ute med jägarmössan på huvudet och Moonboots på fötterna och fyllt på vedhögen precis utanför dörren från det stora vedförrådet nedanför altanan, så att jag slipper krypa in där och hämta ved när det är mörkt sen. (Huuua.)

 

Jag är riktigt nöjd nu när det snöat så mycket så att hela världen är vit igen! Våren är den årstid jag gillar minst så vintern får gärna dra ut på tiden så länge som möjligt så att jag slipper några veckor extra av våren sen... ;) Det var så mysigt när jag var ute en sväng med bilen förut; fram till vårt hus måste man köra på en slingrig väg mitt igenom skogen och det var så fint när snöflingorna yrde ner bland träden och några solstrålar tittade ner bland grenarna framför mig i bilen. Jag gillar mer och mer att bo på landet får jag nog lov att säga!

 

Annars har jag bara haft en mysdag hemma; lagat pannkakor till lunch med mammas hemkokta björnbärssylt till, lekt med katterna med en ny leksak de fått, staplat lite ved som sagt och tänt en brasa i kaminen. Nu sitter jag här i värmen med Cheri i knät, Nino på en filt framför kaminen och radion spelandes i bakgrunden och är riktigt nöjd över att jag lät mig övertalas att flytta hit! Katterna älskar att ligga och mysa framför brasan och brukar komma så fort jag börjar prassla med tidningspappret att tända med, haha! De är så  gulliga och ska jämt hålla mig sällskap och spana på vad jag gör, behöver jag säga att det är trångt vid handfatet när jag ska borsta tänderna och full strid om vem som ska få ligga med huvudet på mattes arm när det är dags att sova? Gosnosar ♡

 

Ni är säkert jättetrötta på att se snöbilder men eftersom att hela världen är vit så finns det inte så mycket mer att snacka om! ;)

 

Igår var vi inne i Göteborg och hälsade på! Jag och mamma tog en liten promenad i solen och det var riktigt härligt, hemma hos oss har vi haft ner till -20 grader på morgnarna så det kändes ju ganska varmt att gå där i solen, haha! Men jag tog det säkra före det osäkra och hoppade i både Moon Boots och termobyxor. Vi busade lite med katterna ute i snön också och sedan bjöd mamma oss på en helt fantastisk kalvfilé till middag, vilken lyx!

 

Idag ska vi göra något riktigt roligt som vi aldrig gjort förut.... stapla ved! Vår torra ved är nästan slut så David är iväg hos vedgubben och hämtar mer som vi ska ägna dagen åt att stapla. "Jippie.." Får försöka tänka att den här veden kommer värma hela huset under resten av vintern plus att vi förhoppningsvis kommer att slippa det nästa vinter med tanke på att vi redan buffrat lagom mycket tills dess ;) nix, dags att hoppa ut i snön, ci sentiamo presto!

 

Ser ni vad fint solkatten blänker i min nyputsade backspegel där till vänster? Några sekunder senare när jag sätter mig vid ratten och drar igen bildörren flyger spegelglaset ur och ramlar i backen. Jäklar! Som TUR var gick det inte sönder så jag slipper i alla fall sju års olycka även om döda vinkeln är total på min vänstra sida, haha! Tur för guldklimpen att det är fredag idag, annars hade jag nog inte varit lika överseede ;)

 

 

Igår överraskade David mig med en stor fin orkidé efter jobbet, och det var precis vad jag behövde efter en traumatisk hemresa från jobbet igår!

 

Jag hade varit iväg på ett jobbmöte och det var redan mörkt när jag körde hemåt på en smal landsväg ute i skogen då jag möter en större bil med helljus-lampor påslagna på taket, tror att det kan ha varit en skåpbil eller stor pickup, jag såg inte eftersom att jag bländades direkt. Egentligen ska man slå av helljuset så fort man får möte för att inte blända den mötande, men den här bilen fortsatte köra med helljuset på! Jag försökte ljustuta flera gånger för att signalera att han skulle slå av det, men han körde vidare mot mig med helljuset på och snart var jag så bländad att jag inte såg varken vägen eller vägkantsmarkeringarna och jag tänkte att nu kommer jag köra av vägen och krocka rakt in i träden, idag kommer jag att vara med om min första bilolycka. Jag försöker hela tiden hålla mig kvar uppe på vägen trots att jag inte ser någonting, bara en massa starkt ljus rätt i ögonen, och när jag börjar glida över på fel sida av vägen så att vi kommer att frontalkrocka DÅ passar det att slå av helljuset! Snart ser jag vägmarkeringarna igen och kan kasta mig tillbaka till min sida av vägen i sista sekunden. Jag försöker ljustuta igen för att säga det var på tiden kanske?! och då blir personbilen som låg bakom skåpbilen irriterad och kontrar med att OCKSÅ slå på helljuset.

 

När jag kom hem var jag så arg och rädd att jag var nära på att kräkas. Det värsta är att det hänt flera gånger, inte lika allvarligt som igår men vissa bryr sig helt enkelt inte om att slå av helljuset när man möts eller ännu värre, slår av det och slår sedan på det för tidigt när man är precis mitt emot varandra så att man får en blixt rätt i ögonen på bara några meters avstånd. Helt sinnessjukt. Jag har nästan aldrig använt helljus i mitt liv tidigare eftersom att det finns gatlampor på alla vägar inne i Göteborg, men ändå har jag bättre trafikvett än de flesta här ute. USH!

 

Nä, nu pratar vi om något annat. Här kommer lite fina orkidé-bilder, kameran gör dem inte riktigt rättvisa för blommorna är underbara och lika stora som min handflata och har en lång tunga som påminner om en drake med öppet gap... ja, på något sätt i alla fall :) Tack älskling!

 

Jag kör hem lite granris från skogen. Mammas bild!

Äntligen är alla 13 kubikmeter ved staplat och klart! Igår kom mamma och pappa upp på besök och tillsammans staplade vi upp hela högen, tänk vad tråkjobbet går undan om man är flera! Jag och David har staplat lite då och då men det har knappt synts någon skillnad på högen, men nu slipper vi äntligen gå och sucka över den där nedrans vedhögen varje gång vi svänger in på vår parkering, haha! ;) Med grannens tillåtelse gick jag och mamma sedan och klippte lite granris att lägga ut över rabatterna. Eller ja, lite och lite, det blev en hel del :) Dessutom sa han till oss att spana efter julgranar i samma dunge eftersom att han ändå kommer att ta ner alla småträd där sen, hur snällt är inte det? Det finns många små bonusar med att bo på landet!

Idag har vi varit riktigt flitiga här hemma och åkt till återvinningen för att slänga skräp, handlat mat, David har snickrat till ett tak på vedhögen och jag har pysslat om mina orkidéer och krukväxter, bakat italienskt lantbröd för att göra bruschetta al pomodoro till middagen och eldat i spisen hela eftermiddagen så att hela huset är varmt och gott. För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att jag varje dag efter jobbet skulle ta yxan och gå ut och ställa mig och klyva vedträn till lagom stora bitar och sedan elda på i braskaminen för att det ska bli härligt varmt i hela huset tills kvällen och natten, jag som knappt kände igen en traktor när jag såg en! Det är ganska otroligt hur livet svänger in på vägar som man aldrig hade kunnat föreställa sig innan :)

 

God morgon världen!

 

Så här börjar jag mina helgmorgonar numera! Går ut och hämtar ved, tänder en sprakande brasa, brygger en cappuccino i Nespresso-maskinen och slår mig ner i fåtöljen framför värmen... och här sitter jag i denna stund :)

Tack för alla kommentarer på mitt kök, det är så roligt att höra att ni tycker att det är fint! Vi är riktigt nöjda med inredningen i alla rum även om det fortfarande saknas en hel del möbler tills den där lite tomma känslan försvinner, men little by little så blir det bättre och bättre :) varje gång vi sätter in något nytt så känner man gud, vad tomt detta rummet varit innan! Man vänjer sig liksom vid det så till slut märker man inte ens ekandet som man tyckte var så tydligt förut.

 

Hur som! Igår var riktigt trevligt när Davids polare tittade in på middag. Vi köpte en pumpa i sista sekund som jag skar ut ett ansikte på som stod och lyste välkomnande på farsturäcket när de kom, och självklart sparade jag bitarna som blev över för att göra pasta i pumpasås! ;) Ska bli spännande att se om David tycker att det är gott, han som säger sig äta allting. Men nu är det dags att resa sig ur fåtöljen och få någonting gjort, buona domenica a tutti!