En liten promenad i det här klimatet hade inte suttit helt fel idag...














... eller någon annan dag heller, för den delen!

Öarna som utgör Kap Verde är fulla av gamla skeppsvrak som ligger och rostar längs med kusterna. De är verkligen skräckvackra att se på men stränderna de ligger vid är tyvärr helt förstörda av allt skräp och skrot som ligger omkring dem.. men, turister som vi var kunde vi inte låta bli att ta en närmare titt när vi såg den här båten ända uppifrån kratern med salinerna!

Efter en ganska fruktanvärd terrängkörning kom vi fram till strandkanten och började klättra ut på stenarna. På vissa delar fick vi gå i vattnet och då väldigt försiktigt så att vi inte trampade på myllret av djur som frodades i högvattnet som höll på att komma in; små plattfiskar, räkor, sjöborrar och miljontals små eremitkräftor. Vi var inte så sturska längre när vi väl kommit ut till skeppet eftersom att vi samma morgon läst i en broschyr att hajarna kommer in med högvattnet just i den viken (ni ser hur vågorna rullar in mer och mer på de sista bilderna!) så efter en snabb fotografering gick vi raskt tillbaka till jeepen.

Vi såg faktiskt inte en enda haj under hela resan, även fast de är ganska vanliga. En kapverdian som vi träffade i Santa Maria berättade att man bara behöver gå till fiskarna i hamnen och be om att få lite fiskrens och fiskblod som man ska slänga ut i vattnet, och sen kommer hajarna simmande på två sekunder. Tyvärr fick vi inte tag i något fiskblod den dagen så det blev inga hajar för oss, men det kanske var lika bra ;)

En kvällspromenad på stranden i Santa Maria, Ilha do Sal, Kap Verde

Hallå där ute, ni är dåliga på att kommentera!

Vi kom aldrig iväg till Latina igår kväll, men strax åker vi! Först en tallrik pasta till lunch på någon liten romersk trattoria och sen en timmas bilfärd neråt kusten. Ikväll blir det middag hemma hos vänner och kanske en liten drink ute efter det! Imorgon ser det ut att bli lite ljusare och jag kommer att sitta på stranden med näsan i solen hela dagen så att inte brännan hinner försvinna innan jag kommer hem till Sverige på tisdag, haha!

Vi hörs imorgon kväll när jag kommer tillbaka till Rom, ciao!

Vårt huvudmål när vi hyrde jeepen i söndags var helt klart Ilha do Sal's berömda saliner! När man under 1400-talet upptäckte möjligheten att utvinna salt här döptes ön just efter denna naturtillgång; Ilha do Sal, saltön. Idag produceras inte salt i lika stor mängd längre eftersom att turismen drar in mycket större inkomster så anläggningarna fungerar numera istället som en turistattraktion som är typisk för Ilha do Sal.

När man kommer till hamnen ser man direkt den antika linbanan av trä som man transporterade saltet med direkt ner till skeppen för transport. Man följer grusvägen förbi den lilla blåvita kyrkan där saltarbetarna gick till mässan och anländer till en liten reception vid ett stort hål rakt in i berget. För 5€ per man leds man genom hålet som är en tunnel, uthuggen år 1804 exakt, in i en enorm krater från en slocknad vulkan där bassängerna ligger uppradade bredvid varandra, fulla av havsvatten som sakta men säkert avdunstar och lämnar saltet kvar. De är som sagt övergivna nu men man för fortfarande in saltvatten i dem för att turister och öns egna invånare ska få komma in och uppleva ett hett bad i vatten som är 35 gånger saltare än i havet!

För att förklara för dem som inte följde med på NO-lektionerna så betyder detta att saltet får dig att flyta extremt mycket mer än i vanligt vatten. Det är helt fantastiskt roligt, nu förstår jag vad 'flyta som en kork' betyder! Det gick inte ens att tvinga ner fötterna på bottnen så det var hemst klurigt att försöka ta sig ur bassängen igen utan att skära sönder sig på på de sylvassa saltkristallerna på bottnen. Mina handflator är fulla av små skärsår efter de gånger jag tappade balansen av allt flyt och satte ner händerna. Aj aj!













$

Eftersom att jag har så mycket att berätta om Kap Verde har jag bestämt mig för att blogga om resan baklänges, från sista dagen till den första!

När vi lämnat in jeepen i måndags efter att ha plockat de stora snäckorna vi hittade på stranden utanför Santa Maria tog vi en sista promenad i staden. Först gick vi till vår favoritbar vid klipporna för en kaffe och sen följde vi stranden ner till piren där fiskebåtarna kommer in två gånger om dagen och lämnar av sin fångst. Men här är det inga små aborrar de kommer hem med, utan muränor och meterlånga tonfiskar!

Tyvärr blev det ingen tonfisk i måndags men en hel hink med äckliga muränor hivades upp på bryggan. Tydligen ska de vara en delikatess men jag tror inte att jag skulle våga smaka på en! En hel del andra fiskar i roliga färger och former fanns det också att skåda, och kvinnorna satt i rader på piren med baljor fulla med fisk och en liten våg redo att sälja dagens fångst som männen kom in med. Vi köpte ingenting såklart men det var väl värt att se!

OJ vad mycket jag har att berätta! Vi ser helt otroliga saker här borta, jag kommer att blogga i veckor om resan till Kap Verde när jag kommit hem :) men nu bjuder jag bara på några få bilder från idag då vi gjorde en sista tur med jeepen vi hyrde igår. Vi körde runt hela ön på extremt gropig väg, ärligt talat så var det inte ens väg utan ren grovterräng hela vägen så vi var lagom möra och genomskakade när vi precis i tid till middagen kom tillbaka igen. Vi orkade bara kliva ur bilen, trycka i oss lite mat och sen stupade vi direkt i säng. Jag har inte varit så trött på länge!

Hur som helst så vaknade vi tidigt idag och var ute och skuttade redan vid åtta. Då hade vi två timmar kvar på jeepen så vi bestämde oss för att följa stranden så långt vi kunde komma och se om vi kunde hitta någon oupptäckt skatt. När vi var mitt ute i ingenting såg jag en massa vita små saker som låg på stranden och bad om att få titta närmare, och ni kan aldrig tro vad vi hittade! Berg efter berg med tusentals enorma snäckor - helt otoligt, stranden var full av dem och jag hade famnen full av hela och krossade snäckskal som jag ville ta med. Men det skulle givetvis inte gå med tanke på bagagevikten så jag plockade ut fem stycken som var extra fina och bar hem för hand.

Än så länge har vi ingen aning om när vi kommer att får komma tillbaka till Rom igen. Gruppen från Milano som skulle åkt igår måste stanna en vecka till innan de får åka hem på grund av askmolnet, vissa tycker att det är fantastiskt att få en gratis vecka semester till medans andra är vansinniga över att de inte kan få komma hem tlil jobbet igen. Men vad ska man göra? Angående Rom är prognosen olika hela tiden; igår sa de att Roms flygplats skulle öpnnas idag, idag sa de att de stängde igen efter en timma. Vissa säger att det värsta molnet kommer att komma in över Rom just på onsdag så vi ska åka hem så jag är faktiskt ganska orolig om vi måste åka hem då. Jag stanna gärna tills på söndag! Alla som hör något om Rom eller Italien i allmänhet kan väl lämna en kommentar?

Nu är det strax för middag och Internettiden håller på att gå ut. Vi hörs igen på onsdagkväll, då får vi se om jag befinner mig i Italien eller fortfarande Kap Verde! Ta hand om er, a presto!

Hur börjar man ens beskriva Kap Verde? Det finns bara två ord som gör det bäst och de är skrivna överallt på ön; klotter på murar, på plakat i caféerna, i dammet på jeeparna och invånarnas t-shirts.

No stress.

Livsstilen på Kap Verde går helt enligt de två orden på ett sätt som jag aldrig upplevt någon annanstans. Och det är, som invånarna här i Santa Maria säger, för att man i Europa stressar för precis allting. Här gör man raka motsatsen och tar varje del av dagen med lugn, de går och lägger sig när de känner för det och vaknar och går till jobbet när de har lust. De slår upp sin butik och går och sätter sig på ett café för att äta en glass. Alla känner alla och taxichauffören hänger ut genom vindrutan hela resan och konverserar med bekanta som passerar samtidigt som han kör slalom på vägarna av kullersten utan att knappt titta – han kan varje håla och bula som sin egen handflata. Killen på surfcentret har vi varit och sökt tre gånger utan resultat - stället är öppet men tomt för att alla är och fiskar. Det är inte tillräckligt med vind för att surfa så varför vara på jobbet?

På andra turistorter, Kanarieöarna eller Sardinien som exempel, kan man inte ens gå på gatorna utan att försäljare plågar och förföljer en trots att man inte ens svarar dem och kypare nästan drar in en på restaurangerna för att tjäna pengar. Allt handlar om att krama ut så många mynt som möjligt ur varje turist. Här kommer de fram och pratar om vädret, ger goda råd om vart man kan hyra en jeep eller göra en dagsutflykt, slår sig ner vid bordet på glassbaren och beställer en kaffe för att prata fotboll och sen säger de vänligt ’kan jag få visa er min affär?’. Man köper en liten trämask eller ett snäckhalsband för fem euro och sen tar man hand och önskar varandra en bra dag och trevlig semester.

Hotellet vi bor på är fantastiskt, nästan som en liten semesterby, och jag börjar inse vilken tur vi hade som kom hit till ett så bra pris. Jag är troligtvis den enda här som är under trettio förutom barnen för någon i min ålder har knappast råd att komma hit! Själva hotelldelen är enorm och i en ring runt en pool, restaurang, två barer och underhållningsbyggnad ligger rummen uppradade med alla sorters bekvämligheter man kan tänka sig. Vi har ett stort badkar som jag ska slappa i så fort jag kommer in i vårt rum utan att slockna i sängen av utmattning... Till frukost, lunch och middag serveras en stor buffé i restaurangen och de som känner mig vet att jag är väldigt kräsen med mat men här äter jag ALLT. Allt smakar helt fantastiskt. De serverar afrikanskt blandat med italienskt; två pastarätter att välja mellan till förrätt och alltid två sorter av huvudrätterna; idag fanns det fiskfiléer eller en hel grillad fisk att välja mellan, stekta kycklingfiléer eller kycklingklubbor i citronsås (specialitet från Senegal, berättade mannen som serverade) kokta eller grillade köttstycken och som tillbehör kunde man välja mellan friterad eller kokt potatis, stekta auberginer eller zucchini, en wok av olika rotfrukter eller en oändlig salladsbuffé. De ligger berg av frukter på dessertbordet tillsammans med tårtor, kakor och bakelser som jag aldrig hört talas om. Vi går tre eller fyra gånger och fyller tallrik efter tallrik för att prova allt, behöver jag ens fortsätta?

En sak som är ganska komisk är att 95% av turisterna här är italienare och resten är en blyg blandning av engelsmän, tyskar och skandinaver. Jag har faktiskt inte stött på en enda skandinav än så länge men tydligen är de också en hel del. All lokalbefolkning kan italienska, alla menyer och prislistor står på italienska, det går lika bra att betala med euro som med den inhemska valutan escudo och i varje kvarter ligger en glassbar som säljer italiensk glass. Tydligen var det en rik italienare som köpte så gott som halva ön för circa sex år sen och sedan dess har italienarna strömmat hit. Nästan som Mallorca för svenskarna.

Igår blev det äntligen bokat och tidigt imorgon bitti kommer vi att åka till Kap Verde! Det blir ön Ilha de Sal mer exakt, åtta dagar tills onsdag nästa vecka och sen återstår exakt en vecka i Rom!

För ett helt överkomligt sistaminuten-pris bor vi dessutom på ett fint 4-stjärnigt hotell med all inclusive (både äta och dricka!) som ligger nära både till stan och stranden. Jag har försökt googla lite för att ta reda på vad som finns att göra på ön och det verkar mest röra sig om strandliv och utforskning av öknen från en jeep, men bara det tycker jag ska bli enormt spännande och jag ser verkligen fram emot att se något utanför Europa! Först tittade vi på Kenya och dit hade jag väldigt gärna åkt, men säsongen höll på att gå ut så allt var tyvärr fullbokat. Men för sjutton, åtta dagar i paradiset! :) dags att stoppa ner allt jag tagit upp ur resväskan igen och försöka få till två eller tre timmars sömn innan det är dags att bege sig mot flygplatsen och Afrika. Vi hörs om en vecka när jag är tillbaka i Rom igen, ha det bra så länge allihopa!

 Och väderprognosen ser ju ganska okej ut den också! ;)



Bildbomb på foton från Sal, flickr.com