Då var det dags igen! Johanna bombar bloggen med Italien-upplevelser. (För några veckor sen var en italiensk amico inne här och han sa att det första intrycket han fick av min blogg var att den såg som en guidebok om Italien - I take that as a compliment!) Sist skrev jag ju om när jag var i Positano men vi var faktiskt inte bara där den dagen! På vägen dit gjorde vi även ett stopp i den närliggande byn Sorrento.

Sorrento är, precis som de flesta byarna längs med Amalfikusten, byggt på en bergsvägg som sluttar ner i havet. Bland gatorna doftar det citron och runt varje hörn ligger en limoncellobutik där varje vägg är täckt med hyllor begravda under gula limoncelloflaskor i alla möjliga former och storlekar, och bakom kassadisken står hela familjen och skalar och pressar citroner for att göra limoncello infor kundernas nyfikna ogon och ostoppbara kameror. Just in Italy. Så fort man sätter foten innanfor butiken dyker en man upp och trycker en liten plastmugg i handen på dig, hivar upp en flaska limoncello och häller upp en slurk. Giulio skrattade lite åt mig som rynkade näsan åt den gula drycken men att ta en snaps vid den tiden på dagen när man ska promenera runt i 30 graders värme är inget jag tänkte ge mig på. Jag haffade en liten flaska i samma form som Italien med gul limoncello i och gick därifran 3 euro fattigare.



Superturisten!


Grym lunch, frutti di mare som alltid! :)


Restaurangen vi åt lunch på hade tjusig utsikt..






Capri var inte så långt bort!


Och Capri igen...




En limoncellobutik.


















Ett limoncello-gult hus :)










En liten Fiat cinquecento :)


Glass: obligatoriskt!

Detta är alltså Positano som jag skrev om igår! Jag läste på Wikipedia att det bara kommit turister hit sen 1950-talet, och det är verkligen ett jäkla uppryck måste jag säga för gatorna var helt smockade med turister! Men jag förstår varför, Positano är fantastiskt vackert. Jag kommer absolut åka dit en gång till innan jag dör.

Sen kom jag på lite senare att Gynning var här i somras! Hur sjutton kunde hon veta om det här stället och inte jag? Jag skäms lite.





Lååångt därnere ligger havet!








Otroligt vacker kyrka, helt i vitt och guld. Kolla kristallkronorna vid sidorna!








Det var massa bröllop i Positano! Jag hade också gärna gift mig där...


Min förstklassiga guide Giulio och jag :)










Herregud. Utsikten!















The lonely Missoni dog..

Napoli ar en stad som jag velat aka till lange, och igar nar jag antligen kom dit sa upptackte jag att Napoli var precis som jag forstallt mig det. Vackert, smutsigt och helt vansinnigt.

Hela staden ar byggd fran strandkanten upp pa klipporna bakom, nastan bara vita hus som formar sig efter vagarna och bildar ett totalt kaos av gator hit och dit. Det basta jag skulle kunna komma pa att jamfora Napoli med ar en myrstack. Gator och vagar overallt och en massa helt galna bilister som tranger sig in i minsta lilla lucka i din fil och tutor som gar vilda fran chaffuor till chaffuor. Folk gar ratt ut i gatan, till och med nar de galna bilisterna precis fatt gront ljus, och kollektivtrafik ar nogot du bara kan glomma. Bussen kommer aldrig att komma fram.

Napoli ar smutsigt och forstort. Jag sag inte en enda bil som inte var full av bucklor, varenda vagg ar dold under att lager graffitti och soporna ligger i berg pa gatorna. Husen och vagarna ar vackra, ja, men napolitanarna bryr sig inte att ta hand om dem. De liggar raklanga pa sin vespa i en skuggig grand och roker gras eller sitter pa piazzan och muckar gral med forsta mojliga som gar forbi. Vrak efter uppbrunna bilar ligger utspridda lite overallt i centrat och ingen tar nogon notis om det. Vardagsmat.

Men Napoli ar vackert! Gatorna ringlar sig i stora S uppfor klipporna och radhusen formar sig likadant (jag ar fruktansvart nyfiken pa hur de lagenheterna ser ut innefran!), de ar forvanandsvart gront overallt med palmer och barrtrad och husen ar malade i vitt, gult eller rosa. Statyerna ar enorma, kyrkorna overfulla med fantastiska konsverk och hela staden luktar nygraddad pizza. En fantastisk upplevelse.

Och jag at en akta napolitansk pizza! Och gud i himlen, den var mjuk och knaprig pa samma gang (hur ar det mojligt?) bade torr och saftig och smalte i munnen fasten jag hade lagom med toggmotstand. DET ar en napolitansk pizza. En RIKTIG pizza! Alltsa, jag har inte varit i Italien forran igar, det ar en sak som ar sakert.

Ak inte till Napoli ensamma. Varenda grand ar farlig, bara att ga over gatan ar farligt. Jag hade som tur en alldeles egen guide, min napolitanska van Giulio, som visade runt med hela dagen. Annars hade jag aldrig akt dit, det kan ni lita pa!


En ganska framlingsfientlig kyrka. Fantastiskt vacker inuti men jag blev utslangd direkt eftersom jag hade bara axlar...







Vesuvius!



Me and my fantastic napolitan guide Giulio! ;)





Dar ar den. PIZZAN med stor P. Helt. Sjukt. God.













Pavag uppat!







Sen maste man ju ta lite roliga bilder pa varandra ocksa.. :)













Darborta ligger Capri!



Vi vilade oss i skuggan en stund i en park...





Vi tog en kaffe pa ett café med utsikt over Vesuvius...





Obligatorisk turistbild! Jag och Vesuvius, saklart.













En megastor shoppinggalleria som funnits dar i nagra hundra ar.





En inte helt ovanlig syn i Napoli.





Napoli by night!